Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 1. Den till ett vissnat löv förvandlade écun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derå. Det ger mig åtskilligt att tänka på. Flickan, den saken
angår inte mig, men geten! Jag tycker inte om sådana där
djur med sina skägg och sina horn, det påminner så mycket
om en karl. Förresten har det en bismak av häxsabbat. Jag
sade emellertid ingenting. Jag hade fått écun. Det är inte
mer än rätt och billigt, förstår ni, herr domare. Jag för
kaptenen och flickan uppför trappan och in i rummet och
lämnar dem ensamma, det vill säga tillsammans med geten. Jag
går ned igen och börjar åter spinna. Jag måste tala om, att
huset har en bottenvåning och en övre våning. Det vetter
med baksidan mot floden liksom de andra husen på bron,
och fönstret därnere och det däruppe vetter också mot
floden. Nåväl, såsom jag sade, återvände jag till min
spinnrock. Jag vet inte hur det kom sig, men jag började tänka
på spökmunken; kanske det berodde på att geten kommit
mig att tänka på den, och så därför att den unga flickan
var ganska besynnerligt utstyrd. Helt plötsligt får jag höra
ett skri däruppifrån och någonting slår med en duns i
golvet och fönstret öppnas. Jag springer fram till mitt fönster,
som ligger alldeles under, och alldeles framför mina ögon
flyger en svart skepnad och slår ned i vattnet. Det var ett
spöke, klätt som präst. Det var månsken, jag såg det
tydligt. Det simmade i riktning mot la Cité. Darrande av
förfaran, ropade jag på vakten. Herrarna vid stadsvakten
kom in, och som de var litet upprymda och inte visste vad
som stod på, började de först slå mig. Så förklarade jag
saken för dem, vi går upp för trappan, och vad finner vi?
Mitt stackars rum nedstänkt med blod, kaptenen raklång
på golvet med en dolk i halsen, flickan låtsande vara död
och geten utom sig av förfäran. "Det här var en trevlig
historia", säger jag. "Nu blir jag tvungen att skura golvet
fjorton dagar i rad och ännu längre. Det måste skrapas.
Det blir ett förfärligt arbete", säger jag. De bär bort
officeren, den stackars unge mannen, och flickan med, vars
klädsel var alldeles i oordning. Men vänta litet. Det värsta
av allt är, att när jag dagen därpå kommer fram till kistan
för att taga min écu och köpa kött för den, finner jag i dess
ställe ett vissnat blad.
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
