- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
286

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 1. Den till ett vissnat löv förvandlade écun - 2. Fortsättning på den till ett vissnat blad förvandlade écun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

henne och på den förfärade Gringoire gjorde samma intryck
som ett gap som öppnats för att uppsluka henne.

Då hon försvunnit, hördes där ett ömkligt bräkande. Det
var den lilla geten, som jämrade sig.

ANDRA KAPITLET

Fortsättning på den till ett vissnat
blad förvandlade écun

Efter att ha stigit uppför och nedför åtskilliga trappor och
passerat genom gångar, som var så mörka, att de till och
med på dagen måste upplysas av lampor, blev Esmeralda,
alltjämt omgiven av sina hemska vaktare, inknuffad i en
dyster kammare. Denna kammare, som var cirkelrund,
upptog bottenvåningen i ett av de stora torn, som än i denna
dag genomtränger grunden till de byggnader, med vilka vår
tids Paris har betäckt det gamla. Det fanns inga fönster i
detta källarvalv, ingen annan öppning än ingången, som
stängdes medelst en bastant järndörr. Och dock saknades
där inte ljus; en ugn var anbragt i den tjocka muren, och i
denna ugn brann en brasa, som fyllde källarvalvet med sitt
rödaktiga skimmer och alldeles fördunklade skenet från ett
stackars ljus, som stod i ett hörn. Genom fallgallret framför
ugnen, som nu var uppdraget, såg man det flammande
gapets undre järnstänger, påminnande om en rad svarta,
skarpa och glesa tänder, som förlänade ugnen utseende av ett av
sagornas eldsprutande draksvalg. Vid skenet, som
utströmmade från det, såg fången runt omkring sig i rummet
fruktansvärda verktyg, vilkas ändamål hon inte förstod. I mitten
låg en lädermadrass, nästan vilande på golvet, och över den
hängde en läderrem med ett spänne, fastgjord vid en
kop-parring, som fasthölls av ett plattnäst vidunder, skulpterat
mitt i takvalvet. Kniptänger och bräckjärn låg hopade i
ugnen och glödgades röda i elden. Det blodröda skenet från
eldstaden bidrog endast till att förläna alla dessa hemska
ting ett ännu hemskare utseende.

Detta rum kallades helt enkelt "tortyrkammaren".

286

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 1 13:07:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free