Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 4. ”Låten hoppet fara”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomskinlig klarhet. Intet huvud lyftes mera stolt och
högburet än mitt. Prästerna rådfrågade mig om köttets
späkande, de lärde om doktriner. Ja, vetenskapen var allt för mig,
den var en syster, och en syster var tillräckligt för mig. Inte
så att inte andra tankar och känslor med tiden drog genom
min själ. Mer än en gång hettade mitt blod, då jag såg en
kvinnogestalt; denna könets och blodets makt, som jag,
dåraktige yngling, trodde mig ha förkvävt för alltid, hade mer
än en gång skakat kedjan av de järnlöften, som binder mig,
olyckliga varelse, vid altarets kalla stenar. Men fasta, böner,
studier, klosterlivets späkningar hade återställt själens
herravälde över kroppen. Och dessutom undvek jag kvinnorna.
Och för övrigt behövde jag endast öppna en bok, för att alla
de orena dunsterna i min hjärna skulle förflyktigas inför
vetenskapens strålande glans. Inom några få minuter kände
jag all jordisk uselhet fly långt bort från mig, jag blev åter
lugn, återfann klarhet och frid i den eviga sanningens ljus.
Så länge djävulen endast skickade frestelsen i min väg i form
av kvinnogestalter i allmänhet, som här och var passerade
för mina ögon, i kyrkan, på gatorna och på fälten, övervann
jag dem med lätthet. Men ack, om segern inte stannade hos
mig, ligger felet hos Gud, som inte har skapat människan
och djävulen jämnstarka. Hör på, en dag. . .
Överväldigad av sin sinnesrörelse tystnade prästen för ett
ögonblick, och fången hörde, hur ur hans bröst uppsteg
suckar, som dödsrosslingar.
Han fortsatte:
— ... En dag stod jag lutad mot fönstret i min cell.
Vilken bok höll jag på att läsa då? O, en sådan förvirring i mitt
huvud! Jag läste. Fönstret vette mot torget. Jag hörde ljudet
av en tamburin och av musik. Förargad över att bli störd i
mina drömmerier, såg jag ned på torget. Det, som jag såg
där, fanns det även andra som såg, och dock var det inte en
syn för människoögon. Mitt på stenläggningen — det var
vid middagstiden — solen lyste klart — en varelse dansade
— en varelse, som var så skön, att Gud skulle ha föredragit
henne framför den heliga jungfrun — skulle ha valt henne
till sin moder — hade velat bli född av henne, om hon hade
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
