Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 6. Tre män med hjärtan av olika slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trott Febus vara död, och det gjorde slag i saken.
Vad Febus beträffar, så hade han inte företagit någon
längre färd. Han hade endast och naturligt nog återvänt till
sitt kompani, som låg i garnison i Queue-en-Brie i
Ile-de-France, några få hästombyten från Paris.
När allt kom omkring, föreföll det honom ingalunda
angenämt att personligen uppträda i denna rättegång. Han
hade en otydlig känsla av, att han skulle göra en ganska slät
figur. Han visste faktiskt inte riktigt, vad han skulle tro om
hela denna sak. Fritänkare och vidskeplig liksom varje
soldat som inte är något annat än soldat, var han, när han
gjorde sig själv frågor om enskildheterna av detta äventyr, inte
helt och hållet utan sina misstankar med avseende på den
lilla geten, de egendomliga omständigheter, under vilka han
första gången sammanträffat med Esmeralda, det inte
mindre sällsamma sätt, varpå hon tycktes anförtro honom
hemligheten med sin lidelse, det faktum att hon var
zige-nerska, och slutligen spökmunken. I alla dessa enskildheter
tyckte han sig kunna urskilja mera trolldom än kärlek,
sannolikt en trollpacka eller kanske djävulen, ett slags drama,
eller för att tala den tidens språk, ett mysteriespel, i vilket
han spelade en högst löjlig roll, rollen av den som får stryk
och blir utskrattad. Kaptenen blygdes däröver, han erfor det
slags blygsel, som Lafontaine så beundransvärt har
definierat: "Skamsen som en räv, lurad av en höna."
För övrigt hoppades han, att saken inte skulle bli alltför
mycket känd, att eftersom han var frånvarande hans namn
knappast skulle nämnas i samband med den eller
åtminstone inte skulle bli hört utom domsalen. Och därvidlag
misstog han sig inte heller.
Till följd härav lugnade sig Febus ganska snart med
avseende på den där lilla häxan Esmeralda eller Similar, såsom
han kallade henne, det dolkstygn, som han fått av henne
eller spökmunken (det var honom likgiltigt av vilkendera) och
utgången av rannsakningen. Men så fort hans hjärta blivit
ledigt på det hållet, återvände Fleur-de-Lys’ bild in i det och
tog det åter i besittning. Ty kapten Febus’ hjärta, liksom
fysiken då för tiden, hade "förskräckelse för tomrummet".
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
