Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 5. Modern - 6. Tre män med hjärtan av olika slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snabba steg gå av och an framför cellgallret med utslaget
hår, lågande blick och stötande axeln mot muren med den
vilda uppsynen hos en varghona i en bur, som länge varit
hungrig och känner att den stund nalkas då hon äntligen
skall få föda.
SJÄTTE KAPITLET
Tre män med hjärtan av olika slag
Febus var emellertid inte död. Män av hans slag är
långlivade. När mäster Philippe Lheulier, extra ordinarie kunglig
generalprokurator, hade sagt till stackars Esmeralda: "Han
är döende", så var det antingen ett misstag eller ett hån. När
ärkedjäknen upprepat för den livdömda "Han är död", så
kände han faktiskt inte till något om saken, men han trodde
det, väntade det och hoppades, att så var fallet. Det hade
varit en alltför svår prövning för honom att lämna kvinnan,
som han älskade, goda underrättelser om sin rival. Varje
annan man i hans ställe skulle ha gjort likadant.
Nog för att Febus’ sår varit mycket allvarligt, men det
hade varit det i mindre grad än vad ärkedjäknen smickrat
sig med. Läkaren, till vilken vaktsoldaterna fört honom
direkt från Falourdels hus, hade en hel vecka fruktat för hans
liv och till och med sagt honom det på latin. Men ungdomen
hade avgått med segern, och som det så ofta händer, hade
naturen roat sig med att rädda patienten trots läkaren. Det
var, medan han ännu låg på sjukbädden hos denne eskulap,
som han underkastades de första förhören av Philippe
Lheulier och inkvisitionsdomarna, som han hade funnit
särdeles tröttande. Men så, en vacker morgon när han känt
sig bättre, hade han lämnat sina guldsporrar i betalning till
medicinmannen och begivit sig av därifrån. Detta hade
emellertid inte åstadkommit den minsta ändring i rättvisans
gång. Rättvisan då för tiden bekymrade sig föga om klarhet
och reda i förhandlingarna mot en brottsling. Bara den
anklagade blev hängd, var allt gott och väl. Och för övrigt hade
domarna fullt tillräckliga bevis mot Esmeralda; de hade
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
