Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 6. Tre män med hjärtan av olika slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Bara ni är riktigt återställd, min Febus! sade hon. Jag
känner inte er Mahé Fédy, men han måtte vara en gemen
karl! Men vad var anledningen till detta gräl?
Febus, vilkens starkaste sida ingalunda var en skapande
fantasi, visste nu inte alls, hur han skulle draga sig ur spelet
med bibehållen krigarära.
— Ah, ingenting alls! En småsak, en häst, ett förfluget
ord! Vackra kusin, utropade han för att ge samtalet en
annan vändning, vad är det för larm nere på torget?
Han gick fram till fönstret.
— Min Gud, vackra kusin, en sådan massa människor,
som samlats nere på torget?
— Jag vet inte, vad det är, svarade Fleur-de-Lys. Jag har
för mig, att en trollpacka i dag på förmiddagen skall göra
kyrkoplikt och sedan bli hängd.
Febus var så förvissad om att Esmeraldas angelägenhet
för länge sedan var avslutad, att Fleur-de-Lys’ ord inte
gjorde något vidare intryck på honom. Inte desto mindre gjorde
han henne ett par frågor.
— Vad heter den trollpackan?
— Det vet jag inte.
— Och vad är hon anklagad för att ha gjort?
Hon ryckte på sina vita axlar och svarade ännu en gång:
— Det vet jag inte.
— O, Herre Jesus! sade modern. Det finns nu för tiden
så många trollpackor, så jag vågar påstå, att man bränner
dem, utan att ens känna till deras namn. Det skulle vara lika
gagnlöst som att försöka lära känna namnen på alla moln på
himlen. Men när allt kommer omkring, kan man känna sig
lugn. Den gode Guden för nog bok över dem.
De båda älskande hörde inte på den vördnadsvärda
änkenådens ord. Febus hade åter lutat sig över ryggstödet till sin
trolovades stol — en förtjusande ställning, från vilken hans
djärva blick kunde dyka ned i alla öppningar på
Fleur-de-Lys’ klänningsliv, som här och var gapade litet, så att han
kunde se en hel del och gissa sig till mycket annat, så att han
sade sig själv:
— Hur kan man älska någon annan än en blondin?
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
