Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 6. Tre män med hjärtan av olika slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Båda teg. Den unga damen höjde då och då sin förtjusta
och ömma blick mot honom och deras hår blandades och
förgylldes av samma solstråle.
— Febus, viskade Fleur-de-Lys plötsligt, vi skall gifta oss
om tre månader. Svår, att ni aldrig älskat någon annan än mig.
— Jag svär det, sköna ängel! svarade Febus, och hans
passionerade blick lades till det uppriktiga tonfallet i hans
röst. Det är mycket möjligt, att han till och med själv trodde,
vad han sade.
Emellertid hade den goda modern, förtjust att se de två
förlovade i så gott samförstånd, lämnat rummet för att sköta
om några hushållsbestyr. Febus observerade det, och denna
ensamhet gjorde den äventyrlige kaptenen till den grad
djärv, att ganska sällsamma tankar började draga genom
hans hjärna. Fleur-de-Lys älskade honom, han var förlovad
med henne, de var ensamma, hans gamla böjelse för henne
hade åter blossat upp, visserligen inte i sin första friskhet,
men i hela sin glöd. När allt kom omkring, kunde det inte
vara något stort brott att smaka litet på kornet, innan det var
bärgat. Jag vet inte, om det var just dessa tankar som
vaknade till liv hos honom, men plötsligt kände Fleur-de-Lys sig
oroad av uttrycket i hans ögon. Hon tittade sig omkring och
såg, att modern hade lämnat dem.
— Min Gud! sade hon rodnande och förvirrad. Det är
mycket varmt här inne.
— Ja, jag tror det, svarade Febus. Det är nästan middag
nu, och solen bränner het. Det finns ingen annan hjälp än
att draga för gardinerna.
— Nej, nej! utbrast den stackars flickan. Tvärtom, jag
behöver frisk luft.
Och likt en hind, som vädrar det annalkande kopplet,
reste hon sig upp, skyndade fram till fönstret, öppnade det och
rusade ut på balkongen.
Smått förargad följde Febus efter henne ut.
Den öppna platsen framför Notre-Dame, mot vilken
balkongen vette, företedde i detta ögonblick en hemsk och
sällsam anblick, som plötsligt kom Fleur-de-Lys’ bävan att få
en annan inriktning.
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
