Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde boken - 1. Feber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörk massa, som så småningom smalnade av allt mer och
mer i perspektivet och sköt upp i den gråa horisonten som
en väldig svart spira. Den var belamrad med hus, av vilka
man inte urskilde något annat än den mörka konturen av
det hela, som djärvt avtecknade sig mot himlens och
vattnets klara bakgrund. Här och där började fönstren tindra.
Denna väldiga svarta obelisk, som låg sålunda isolerad
mellan två vita ytor, himlens och flodens, vilken sistnämnda på
denna plats var mycket bred, gjorde ett sällsamt intryck på
dom Claude.
När Claude åter kom in på stadens gator, föreföll
människorna, som kom och gick i skenet från bodfönstren, som ett
ständigt vimmel av vålnader omkring honom. Han hörde
besynnerliga ljud i sina öron, och vilda fantasier följde tätt
på varandra i hans hjärna. Han såg varken husen eller
stenläggningen eller åkdonen eller männen och kvinnorna, utan
endast ett kaos av odefinierbara föremål som uppgick i
varandra. Vid hörnet av Rue de la Barillerie fanns en
krydd-kramhandel, på vars dörr enligt urminnes bruk i stället för
skylt satt en massa järnringar, i vilka hängde knippen av
träljus, som klapprade mot varandra som kastanjetter.
— O! mumlade han. Nattvinden driver dem mot
varandra och uppblandar skramlet av deras kedjor med
skram-let av deras ben! Kanske hon är med där mitt ibland dem.
Utom sig av fasa visste han inte vart han gick. Då han gått
några steg till, befann han sig på Pont Saint-Michel. Det
lyste i ett fönster på nedre botten. Han gick fram till det.
Genom de spräckta fönsterrutorna såg han in i ett smutsigt
rum, som väckte till liv inom honom ett otydligt minne. I
detta rum, som belystes av en tarvlig lampa, satt en ung
man, blond och rödblommig och med ett strålande ansikte,
som under högljutt skratt slog armarna om en lättfärdigt
klädd flicka, och i närheten av lampan satt en gammal
kvinna och spann, i det hon samtidigt sjöng med gnällig röst.
Alldenstund den unge mannen inte skrattade i ett sträck,
nådde fragment av sången prästens öra; den var obegriplig
och samtidigt hemsk.
Då sången upphört, skrattade den unge mannen och
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
