Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde boken - 4. Ler och kristall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hela denna syn, vad som uppblandade hans sorg med
förtrytelse, var tanken på hur djupt zigenarflickan skulle lida,
om hon såge den. Det är visserligen sant, att natten var
mycket mörk, att Esmeralda, om hon stannat kvar på samma
plats, vilket han inte betvivlade, var mycket långt borta och
att han själv med knapp nöd kunde urskilja de båda
älskande på balkongen. Det tröstade honom.
Emellertid hade samtalet blivit allt ömmare. Den unga
damen tycktes bönfalla kaptenen att inte fordra något mera
av henne. Allt, som Quasimodo kunde urskilja, var de vita,
hopknäppta händerna, de med tårar uppblandade
småleendena, den unga kvinnans höjda blick och kaptenens eldiga
ögon.
Till all lycka för den unga damen, vars motstånd började
bli svagare, öppnades plötsligt åter dörren till balkongen
och en gammal dam blev synlig, varvid den unga flickan såg
förvirrad ut, kaptenen förtörnad och alla tre följdes åt in.
Minuten efteråt kom en kråmande häst ut genom
portgången, och kaptenen insvept i en kappa, red hastigt förbi
Quasimodo.
Klockringaren lät honom vika om gathörnet och sprang
sedan efter honom, vig som en apa, i det han ropade:
— Hallå, kapten!
Kaptenen höll in sin häst.
— Vad kan den där skojaren vilja mig? sade han för sig
själv, då han i mörkret urskilde en gestalt, som kom linkande
fram emot honom.
Så fort Quasimodo kom fram till honom, grep han djärvt
tag i tyglarna och sade:
— Följ med mig, kapten. Det är någon som önskar tala
med er.
— Blixt och dunder! brummade kaptenen. Den här
skurkaktiga nattfågeln med den uppruggade Qäderskruden
tycker jag mig ha sett någon gång förr. Hallå, din lymmel,
vill du vara god och släppa mina tyglar!
— Kapten, svarade den döve, frågar ni vem det är?
— Jag säger, att du skall släppa min häst, svarade Febus
otåligt. Vad menar du med att klänga dig fast vid bestlet på
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
