Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde boken - 4. Ler och kristall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min häst. Tar du min häst för en galge?
Men i stället för att släppa betslet gjorde Quasimodo sig
tvärtom redo att vända den tillbaka. Oförmögen att fatta
kaptenens motstånd, sade han hastigt till honom:
— Kom med nu, kapten. Det är en kvinna, som väntar
på er. Så tillade han med ansträngning: En kvinna som
älskar er.
— En fin pojke, sade kaptenen, som anser mig tvungen
att söka upp alla kvinnor, som älskar mig eller som säger att
de gör det. Men tänk, om hon kanske är lik dig, din uv. Säg
henne, som skickat dig, att jag skall gifta mig och att hon
kan dra åt helvete.
— Hör på! utbrast Quasimodo, som trodde sig med ett
enda ord kunna göra slut på hans tvekan. Kom med, ers
nåd. Det är den där zigenarflickan, ni vet!
Detta gjorde verkligen ett djupt intryck på Febus, ehuru
inte ett sådant, som den döve hade väntat. Det bör
ihågkommas, att vår tappre kapten hade dragit sig tillbaka med
Fleur-de-Lys från balkongen några minuter innan
Quasimodo hade befriat botgörerskan ur Charmolues våld. Allt
sedan dess hade han under alla sina besök i Logis
Gonde-laurier noga aktat sig för att tala om denna unga kvinna,
vilkens minne, när allt kom omkring, var honom pinsamt, och
Fleur-de-Lys å sin sida hade inte ansett det vara förståndigt
att omtala för honom, att zigenerskan var vid liv.
Så Febus trodde, att stackars Similar, som han kallade
henne, hade varit död i ett par månader. Dessutom hade
kaptenen under de senaste sekunderna kommit att tänka på
hur mörk natten var, på budbärarens övernaturliga fulhet
och gravlika röst, att det var över midnatt, att gatan låg
folktom som den kväll då spökmunken tilltalat honom, och att
hans häst frustade vid åsynen av Quasimodo.
— Zigenerskan! utropade han nära nog i förfaran. Vad
nu då? Kommer du från den andra världen? Och med dessa
ord förde han handen till värjfästet.
— Fort! Fort! sade den döve och försökte vända hästen.
At de här hållet.
Febus sparkade till honom mitt för bröstet.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
