Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde boken - 4. Ler och kristall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närvaron av en god genius. Hennes matförråd förnyades av
en osynlig hand, medan hon sov.
En morgon fann hon vid fönstergluggen en fågelbur.
Över hennes cell satt en skulptur, som skrämde henne. Det
hade hon upprepade gånger visat i Quasimodos närvaro.
En morgon (ty allt sådant skedde under nattens lopp) såg
hon den inte längre; den hade burits bort. Den som klättrat
ända upp till denna skulptur, måste ha riskerat livet.
Ibland om kvällarna hörde hon rösten från någon, som
satt gömd i tornet och sjöng, liksom för att vagga henne till
sömns, en melankolisk och fantastisk sång, utan rim och
utan rytm, såsom en döv kan sätta ihop den:
O, se inte på ansiktet,
Unga flicka, se till hjärtat.
En vacker ung mans hjärta är ofta vanskapligt.
Det gives hjärtan, som inte besvarar kärlek.
Unga flicka, furan är inte vacker,
inte vacker att skåda som poppeln,
Men den bevarar sin grönska under vintern.
Ack, det är gagnlöst att tala därom!
Det som inte är vackert bör inte finnas till.
Skönhet vill älska endast skönhet,
April vänder januari ryggen.
Skönheten är fulländad,
Skönheten kan allt,
Skönheten är det enda, som inte existerar till hälften.
Korpen flyger endast om dagen.
Uven flyger om natten,
Svanen flyger dag och natt.
En morgon när hon vaknade såg hon i sitt fönster två
vaser med blommor. Den ena var av kristall, mycket vacker
och glänsande, men spräckt. Vattnet hade runnit ur, och
blommorna i den var vissna. Den andra var en lerkruka,
grov och tarvlig, men vattnet var kvar i den, så att blom-
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
