Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde boken - 4. Ler och kristall - 5. Nyckeln till röda porten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morna var friska och doftande.
Om det var med avsikt eller inte, men Esmeralda tog den
vissnade buketten och bar den hela dagen vid sin barm.
Den dagen hörde hon inte rösten sjunga från tornet. Det
bekymrade henne föga. Hon tillbragte hela dagen med att
smeka Djali, vakta porten till Logis Gondelaurier, prata för
sig själv om Febus och smula sönder bröd åt fåglarna.
Numera varken såg hon till eller hörde av Quasimodo. Den
stackars klockringaren tycktes vara försvunnen ur kyrkan.
Men en natt, när hon låg vaken och tänkte på sin vackre
kapten, hörde hon någon andas i närheten av cellen. Hon
satte sig upp i förfaran och såg då i månskenet en oformlig
massa, som låg alldeles utanför hennes dörr. Det var
Quasimodo, som sov på stengolvet.
FEMTE KAPITLET
Nyckeln till röda porten
Emellertid hade ärkedjäknen av det allmänna pratet lärt
känna på vilket underbart sätt zigenarflickan hade blivit
räddad. Då han fått reda på det, erfor han en känsla, som
han inte kunde beskriva. Han hade försonat sig med tanken
på Esmeraldas död, så han hade blivit lugn, han hade pejlat
djupet av smärtan däröver. Människohjärtat (och dom
Claude hade begrundat den saken) kan inte rymma mer än
ett visst mått av förtvivlan. Då svampen är alldeles
genomdränkt av vatten, kan hela havet brusa fram över den, utan
att den insuper en enda droppe till.
Nu när Esmeralda var död, var allt över för dom Claude
här på jorden. Men att veta, att hon var vid liv och även
Febus, det var tortyren, som började på nytt, kvalen, och dom
Claude var trött på allt detta.
Då denna underrättelse nådde honom, låste han in sig i sin
klostercell. Han visade sig varken vid kapitelsammanträdena
eller i kyrkan. Han höll sin dörr stängd för alla, till och med för
biskopen. Han höll sig avskild från världen i flera veckor. Man
trodde, att han var sjuk, och det var han även.
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
