Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde boken - 6. Fortsättning på nyckeln till röda porten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla hennes förflutna olyckor framträdde åter för henne,
och stel av förfaran sjönk hon tillbaka på sin bädd.
Ögonblicket efteråt kände hon utefter hela sin kropp en beröring,
som kom henne att rysa så, att hon hastigt satte sig upp,
klarvaken och ursinnig. Prästen hade smugit sig in till
henne och slagit båda armarna om henne. Hon försökte ropa,
men kunde det inte.
— Lämna mig, vidunder! Lämna mig, mördare! sade
hon med av vrede och fruktan darrande röst.
— Förbarmande! Förbarmande! mumlade prästen och
tryckte sina brännheta läppar mot hennes skuldra.
Hon grep med båda händerna tag i det återstående glesa
håret på hans kala huvud och försökte avvända hans kyssar,
som om de varit ormbett.
— Förbarmande! upprepade den olycklige. Om du
endast visste, hurudan min kärlek till dig är! Den är eld! Den
är smält bly, den är som tusen dolkar i mitt hjärta!
Och med övermänsklig styrka höll han tillbaka hennes
armar. Alldeles utom sig av förtvivlan utbrast hon:
— Släpp mig, annars spottar jag dig i ansiktet!
Han släppte taget.
— Förnedra mig, slå mig, var elak mot mig, gör vad du
vill, men o, hav förbarmande och älska mig!
Då slog hon honom med ett barns raseri. Hon sträckte ut
sina vackra händer för att klösa honom i ansiktet.
— Gå, avgrundsande!
— Älska mig, älska mig, hav förbarmande! ropade den
stackars prästen, i det han besvarade hennes slag med sina
ovälkomna smekningar.
Plötsligt kände hon, att han höll på att övermanna henne.
— Det måste bli ett slut på det här, sade han och
gnisslade med tänderna.
Hon kände, hur hans hand trevade över hennes kropp.
Hon gjorde en sista ansträngning och ropade högt:
— Hjälp! Hjälp! En vampyr! En vampyr!
Men ingen kom. Endast Djali var vaken och bräkte av
ångest.
— Tyst! sade den flämtande prästen.
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
