Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 1. Gringoire kommer på flera goda idéer i rad på Rue des Bernardins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prästen talade i mycket ivrig och upprörd ton. Gringoire
hörde först på med obeslutsam min, men så blev han rörd,
och till sist gjorde han en tragisk grimas, så att hans bleka
ansikte påminde om ett litet barns i ett anfall av kolik.
— Ni är mycket rörande! sade han, i det han torkade
bort en tår. Nåväl, jag skall tänka på saken. Det är en
besynnerlig idé av er. Men när allt kommer omkring, fortsatte
han, så vem vet? De hänger mig kanske inte. Förlovning är
inte alltid detsamma som bröllop. När de finner mig i den
där cellen, groteskt utstyrd i klänning och mössa, brister de
kanske i skratt. Och även om de hänger mig — än sedan?
Repet är en död som alla andra. Eller rättare sagt, det är en
död, som inte är lik någon annan. Det är en död, värdig den
vise, som vacklat av och an i hela sitt liv — en död som är
varken fågel eller fisk, liksom den verklige skeptikerns själ.
Det är en filosofs död, och jag var kanske predestinerad till
den. Det är härligt att dö, såsom man har levat.
Prästen avbröt honom åter.
— Ar det överenskommet?
— Vad är döden, när allt kommer omkring? fortsatte
Gringoire högtravande. Endast ett otrevligt ögonblick, en
övergång från litet till intet.
Ärkedjäknen räckte honom handen.
— Alltså är det överenskommet? Ni kommer i morgon?
Denna åtbörd återkallade Gringoire till verkligheten.
— Nej, visst inte! sade han, likt den, som plötsligt
vaknar. För att bli hängd! Det är alltför absurt! Jag vill inte!
— Farväl i så fall.
Och ärkedjäknen tillade mellan tänderna: Jag skall nog
återfinna dig.
— Jag vill inte att den där djävulen till människa skall
återfinna mig, tänkte Gringoire och sprang efter dom
Claude.
— Vänta, herr ärkedjäkne, sade han. Gamla vänner får
inte bli osams. Ni intresserar er för den där flickan — min
hustru, menar jag! Det är gott och väl. Ni har tänkt ut en
krigslist för att få henne i trygghet bort från Notre-Dame,
men er plan är synnerligen oangenäm för mig, Gringoire.
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
