Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 1. Gringoire kommer på flera goda idéer i rad på Rue des Bernardins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vad säger ni, om jag själv skulle föreslå en annan plan!
Jag ber att få upplysa er om att jag kommit på en lysande idé
att rädda henne, utan att på minsta sätt riskera min egen
hals för den allra minsta lilla repögla. Ar det absolut
nödvändigt, att jag skall bli hängd, för att ni skall bli
belåten?
Prästen ryckte otåligt i knapparna på sin kaftan.
— Du outtömliga svada! Vilken är din plan?
— Jo, svarade Gringoire, i det han talade för sig själv och
höll fingret på nässpetsen som tecken till djupt
begrundande, den låter så här! Friborgarna är präktiga människor.
Zi-genarstammen älskar henne. De kommer att resa sig vid
minsta tecken. Ingenting är lättare! En överrumpling!
Under uppståndelsen kan man med lätthet föra bort henne. I
morgon kväll! Ingenting skulle tilltala dem mera.
— Planen! Tala! sade prästen och ruskade honom.
Gringoire strålade.
— Kom, sade han. Låt mig viska den. Det är en riktigt
utmärkt kontramina, som skall hjälpa oss alla ur klämman.
För katten! Jag är inte dum, jag! Han tystnade plötsligt. Ah,
och den lilla geten — är den också med flickan?
— Ja. Men vad har det för betydelse?
— De skulle ju ha hängt geten också, inte sant?
— Vad angår den saken mig?
— Jo, de skulle ha hängt geten också. I förra månaden
hängde de ju en sugga. Bödeln tycker om det — efteråt äter
han upp djuret. Att tänka sig, att de vill hänga min söta
Djali! Stackars lilla lamm!
— Förbannelse över dig! utropade dom Claude. Bödeln,
det är just du! Vilken plan har du tänkt ut, karl? Måste jag
rycka den ur dig med en tång?
— Sakta i backarna, mästare. Ni skall få höra den.
Gringoire gick ett par steg fram och viskade något i
ärkedjäknens öra, i det han samtidigt såg sig omkring med
ängslig min. Då han talat ut, fattade dom Claude hans hand
och sade kallt:
— Det är bra. På återseende i morgon.
— I morgon, upprepade Gringoire, och medan ärke-
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
