Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 3. Leve glädjen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seln, till synes försänkt i djupa tankar.
— Vän Pierre, sade kungen av Thunes, vad i helvete
tänker du på?
Gringoire vände sig om med ett melankoliskt småleende.
— Jag tycker om elden, käre nådig herre — inte av den
banala anledningen, att den värmer våra fötter och kokar
vår soppa, utan därför att den utsänder gnistor. Ibland kan
jag sitta flera timmar i sträck och se på gnistorna. Jag ser
tusentals ting i dessa stjärnor, som avtecknar sig mot spiselns
svarta bakgrund. Dessa stjärnor är i sig själva världar.
— Ta mig fan, om jag förstår dig! sade friborgaren. Vet
du inte, vad klockan är?
— Nej, det vet jag inte, svarade Gringoire.
Nu gick Clopin fram till hertigen av Egypten.
— Kamrat Mathias, sade han, vi har inte valt ett
gynnsamt ögonblick. Det sägs, att kung Ludvig XI är i Paris.
— Så mycket större anledning att rycka vår syster ur
hans våld, svarade den gamle zigenaren.
— Du talar som en hel karl, Mathias, sade kungen av
Thunes. För resten skall vi med lätthet sköta om saken. Vi
har intet motstånd att frukta i kyrkan. Prästerna är rädda
som harar, och vi är manstarka. Parlamentets män skall bli
något till snopna, när de i morgon kommer för att hämta
henne. Vid påvens tarmar, jag skulle inte vilja, att de hänger
den söta flickan.
Sedan lämnade Clopin krogen.
Under tiden hade Jehan skrikit med sin hesa röst:
— Jag dricker — jag äter — jag är drucken — jag är
Jupiter! Hej, Pierre 1’Assommeur därborta, om du tittar så där
en gång till på mig, skall jag ändra fason på din näsa!
Gringoire å sin sida, som ryckts upp ur sina meditationer,
betraktade lugnt den stormiga scenen och mumlade mellan
tänderna:
— Ah, vad det var förståndigt av mig att inte dricka och
en sådan sanning det ligger i den helige Benoits ord: Vinum
apostatare facit etiam sapientes!
I samma ögonblick kom Clopin tillbaka och ropade med
dånande stämma:
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
