Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 4. En alltför nitisk vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sitt armborst. Då han tillryggalagt halva vägen, kastade
han en melankolisk blick på de stackars döda argotierna,
som låg kringströdda på huvudportalens trappa.
— Ack! sade han. Se där en hög av döda, värdig femte
boken av Iliaden.
Sedan fortsatte han sin klättring. Friborgarna följde efter
honom. Det fanns en friborgare på var och en av stegens
pinnar. När man såg denna rad av pansarklädda ryggar
sålunda höja sig i en vågformig rörelse i mörkret, hade man
kunnat tro, att det var en jätteorm med stålfjäll, som reste
sig mot kyrkan. Jehan, som utgjorde huvudet och som
visslade, gjorde illusionen fullständig. Till sist uppnådde
studenten galleriets balustrad och kiev med lätthet över den
under hela friborgarskapets applåder. Då han sålunda var
herre över citadellet, uppgav han ett utrop av glädje, men
tvärstannade helt plötsligt i största bestörtning. Bakom en
av de kungliga bildstoderna hade han just sett Quasimodo,
som stod gömd där och vars öga gnistrade i mörkret.
Innan någon mer av belägrarna hunnit sätta foten på
galleriet, rusade den fruktansvärda puckelryggen fram till
stegen, grep, utan att säga ett ord, tag i den med sina kraftiga
händer, sköt den tillbaka från kanten, lät den ett ögonblick
balansera och slungade sedan med övermänsklig styrka
stegenjämte de på densamma krälande människorna
baklänges ned på kyrkplanen. Det var ett ögonblick, som kom de
modigaste att blekna och darra av fruktan. Stegen som
sålunda slungades tillbaka med hela sin levande vikt, stod för ett
ögonblick upprätt och liksom tycktes tveka; så tog den
överbalansen, beskrev en cirkel av 25 meters radie och slog ned på
stenläggningen med hela sin börda av banditer, med större
hastighet än en vindbrygga, vars kedjor brustit. Där höjdes ett
öronbedövande larm; sedan inträdde dödstystnad, och några
få stympade varelser kravlade sig fram ur högen av dödade.
Ett mummel av fasa och raseri bland de belägrande
efterträdde deras skrik av triumf. Oberörd och med armbågarna
stödda mot balustraden stod Quasimodo och tittade lugnt
ned på dem med uppsynen av en långhårig gammal kung,
som tittar ut genom sitt fönster.
393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
