Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 5. Den avskildhet, i vilken konung Ludvig av Frankrike läser sina böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vår nådige herr kronprins. Jag är inte någon eldbrand
till uppror. Ers majestät ser, att jag inte är en okunnig lurk,
att jag har studerat, att jag äger mycken medfödd
vältalighet. Bevilja mig nåd, sire. Genom att göra det, utför ni en
vår nådig fru välbehaglig gärning, och jag försäkrar er, sire,
att jag känner den största förfäran vid blotta tanken på att
bli hängd.
Med dessa ord kysste den förtvivlade Gringoire gång på
gång kungens tofflor, under det att Willem Rym viskade till
Coppenole:
— Det är förståndigt av honom att krypa på golvet.
Kungar är som Jupiter på Kreta — de hör endast med
fötterna.
Och utan att bry sig om Jupiter på Kreta, svarade
strumpvävaren med ett brett leende och blicken riktad på
Gringoire:
— Ah, det där är bra! Jag tycker mig nära nog höra
kansleren Hugonet tigga mig om nåd.
När Gringoire slutligen tystnade, alldeles andfådd, höjde
han darrande sin blick och såg, hur kungen med nageln
skrapade bort en fläck som han hade på ena knät. Så tog
hans majestät sig en klunk ur bägaren, men han yttrade inte
ett ord, och denna tystnad blev för Gringoire en sannskyldig
tortyr.
Till sist såg kungen på honom.
— En sådan förskräcklig pratmakare! sade han. Så vände
han sig till Tristan 1’Hermite och sade: Asch! Låt honom gå!
Gringoire ramlade baklänges, alldeles utom sig av glädje.
— Skall han släppas? brummade Tristan. Vill inte ens
ers majestät, att han skall stängas in i en bur för en tid?
— Min vän, svarade Ludvig XI, tror du, att det är för
sådana fåglars räkning, som vi håller oss med burar för
trehundrasextiosju livrés åtta sols och tre denierer stycket?
Släpp genast kräket (Ludvig XI använde gärna detta ord,
som jämte "Pasque-Dieu" utgjorde hela lagret av hans
godmodighet) och skicka i väg honom med en spark.
— O, utbrast Gringoire med hänryckning, det här är
verkligen en stor konung!
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
