Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 5. Den avskildhet, i vilken konung Ludvig av Frankrike läser sina böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ah, trollpackan, sade han. Herr d’Éstouteville, vad
vill folket göra med henne?
— Sire, svarade prevoten, eftersom folket kommer för att
släpa bort henne från fristaden i Notre-Dame, inbillar jag
mig, att det är hennes strafflöshet, som sårar dem, och att de
vill hänga henne.
Kungen tycktes fundera. Så vände han sig till Tristan
1’Hermite:
— Gott min vän! Utplåna pöbeln och häng häxan!
— Alldeles, viskade Rym till Coppenole. Straffa folket
för att det önskar en sak, och gör sedan, vad det önskar.
— Det är tillräckligt, sire, sade Tristan. Men om
trollpackan ännu är kvar i Notre-Dame, måste jag då taga
henne därifrån trots fristaden?
— Pasque-Dieu! Fristaden! utbrast kungen och kliade
sig på örat. Och dock måste denna kvinna bli hängd!
Liksom om han plötsligt kommit att tänka på något, föll
han på knä framför stolen, tog av sig hatten, lade den
framför sig på stolsitsen, och i det att han andaktsfullt betraktade
en av de blyamuletter, med vilka den var fullsatt, knäppte
han ihop händerna och bad:
— O, Vår Fru av Paris, vårt nådiga skyddshelgon, förlåt
mig. Jag skall inte göra det mer än denna gång. Denna
brottsling måste bli straffad. Jag försäkrar dig, heliga
jungfru, att hon är en trollpacka, som icke är värd ditt beskydd.
Du vet, att många fromma furstar har överträtt kyrkans
privilegier till Guds ära och statens bästa. Sankt Hugo, biskop
av England gav kung Edward tillåtelse att hämta en trollkarl
ur hans kyrka. Ludvig den helige av Frankrike, min
anher-re, kränkte i samma avsikt den helige Pauls kyrka, liksom
även var fallet med Alfons, son till kungen av Jerusalem, i
själva den heliga gravens kyrka. Förlåt mig således för
denna enda gång. Vår Fru av Paris. Jag skall aldrig göra så mer,
och jag skall förära dig en vacker bildstod av silver, lik den
jag i fjol förärade Vår Fru i Ecouys. Vare det så!
Han gjorde korstecknet, reste sig upp, satte på sig hatten
och sade till Tristan:
— Skynda er, min vän. Tag herr de Chåteaupers med er.
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
