Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 1. Den lilla skon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag anade just det, sade soldaten.
Tristan klappade honom på axeln. — Du är en bra katt!
Men var är Henriet Cousin? tillade han.
En man, som varken hade uniform eller militärisk
hållning, trädde ut ur ledet. Hans kläder var till hälften gråa, till
hälften bruna, med ärmar av skinn, och han bar en reprulle
i sin stora hand. Denne man åtföljde alltid Tristan, som i sin
tur alltid åtföljde Ludvig XI.
— Vän, sade Tristan 1’Hermite, jag antar, att det där är
trollpackan, som vi letar efter. Du skall hänga henne åt mig.
Har du din stege med dig?
— Det står en i skjulet till Pelarhuset, svarade mannen.
Ar det där, som vi skall skipa rättvisa? frågade han och
pekade bort mot galgen.
~ J.a-
— Åhå! svarade mannen med ett skratt, som var ännu
mera djuriskt än Tristans. Då har vi inte lång väg att gå.
— Raska på, sade Tristan. Du får skratta efteråt.
Anda sedan Tristan hade sett hennes dotter och allt hopp
var förlorat, hade cellkvinnan inte sagt ett ord. Hon hade
kastat den stackars zigenerskan halvdöd in i ett hörn av
cellen och återtagit sin post vid gluggen, med händerna
vilande på fönsterposten, som två järnklor. Stående sålunda, lät
hon blicken, som åter blivit vild och vansinnig, vandra över
soldaterna. Då Henriet Cousin närmade sig cellen, såg hon
så vilt på honom, att han förfärad ryggade tillbaka.
— Nådig herre, sade han, i det han återvände till
Tristan, vilkendera är det, som skall hängas?
— Den unga.
— Så mycket bättre, ty den gamla tycks inte vara lätt att
handskas med.
— Stackars lilla danserska med geten! sade den
gråhårige soldaten.
Henriet Cousin närmade sig åter gluggen. Moderns blick
kom honom att slå ned sin. Han sade bra nog skyggt:
— Min fru!
Hon avbröt honom och frågade i dämpad ursinnig ton:
— Vad vill du?
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
