Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Risebergaboken blev till, av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omedelbart och energiskt skydd, och att föreningens intresse i första
hand borde samlas på denna stora uppgift.
Programmet för föreningens verksamhet under de närmaste åren låg
sålunda klart: man borde verka för utgrävandet och konserveringen av
Riseberga-ruinen och samtidigt skapa en hembygdsgård i så nära
anslutning som möjligt till Riseberga.
Vi insågo, att detta omfattande arbetsprogram skulle kunna genomföras
endast med tillhjälp av speciella arbetsmetoder efter stora linjer. För
mig, som vistats många år i främmande land, tedde sig hela frågan om
hembygdsvården något annorlunda än för mina bofasta vänner i
hembygden. Då vår förening bildades, funnos redan i Sverige cirka 300
hembygdsföreningar av större och mindre omfattning, och flertalet av dessa
ägde hembygdsgårdar av ett eller annat slag. Hembygdsrörelsen hade
tvivelsutan nått en sådan kvantitativ utveckling, att en inre förnyelse av ett
eller annat slag var nödig för att en ny hembygdsgård skulle kunna hävda
sin betydelse utanför den rent lokala kretsen.
Min träning som naturforskare gav mig det uppslag, ur vilket ett
program snart växte fram, åt vilket jag givit namnet Riseberga sommarplan.
Riseberga ligger idealiskt för ett ingående studium av det centrala
Sveriges natur- och kulturhistoria. Närkesslätten är den sista utposten
mot norr av de lågslätter med silurgrund, som gåvo den rikaste näringen
åt utformningen av södra Sveriges natur och den äktsvenska odlingen.
Öster- och Västergötland visa samma bördiga landskapstyp i rikare
utveckling, men i Närke träder den i beröring med en annan geografisk
provins av största kulturhistoriska betydelse, Bergslagen, och denna
beröring är vid Kilsbergens fot så omedelbar, att några av västra Närkes
socknar ha en landslag nere på silurslätten med öppna, bördiga
åkervidder samt rika byar och herresäten, liksom också en bergslag uppe på
Kilsbergen med djupa skogar och de i vår tid multnande resterna av ett
gammalt bergsbruk.
På denna Kilsbergsrand, som i nutiden är en av Sveriges viktigaste
geografiska gränslinjer, finna vi spåren av en än betydelsefullare geografisk
gräns, klapperstensvallarna, som ange den höjd (160 meter över havsytan),
till vilken havet vid istidens slut nådde i dessa nejder.
Genom avsnörningen av det senglaciala ishavet och bildandet av Svea
älv i trakten av Degerfors, endast 27 km. väster om Riseberga, begynte
de djupgripande och komplicerade geografiska förskjutningar, under
vilka vårt land småningom vann sin nutida gestaltning. Ancylussjöns, den
baltiska sötvattenssjöns avlagringar (78 meter över havet) kunna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
