Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Risebergaboken blev till, av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Latorp och Lanna, 8—15 km. norr om Riseberga, studeras i en utbildning,
som på svenska fastlandet ej har något motstycke och som i smått erinrar
om de rika och klassiska Ancylus-fynden på Gotland.
Från dessa grundläggande geografiska utvecklingsförlopp, vilka i ingen
annan del av Sverige kunna studeras så i ett sammanhang som i västra
Närke och dess värmländska gränsland, kunna vi följa landets växlande
öden fram genom tiderna. Vid Bettorp, i nordkanten av Örebro stad,
finna vi (33 meter över havet) i grusåsens mantel ett lager rikt på
blåmusslans skal, ett minne från den tid, då det saltrika Österhavet sträckte
sig in över Närkesslätten. Genom Rutger Sernanders och Lennart von
Posts forskningar inom Närkes torvmossar och genom Sune Lindqvists
ingående undersökning över landskapets fornminnen känna vi, hur
landet höjde sig ur Eystrasalt, hur de första bebyggarna levde på själva
strandbrädden av havet, livnärande sig av fiske och säljakt, hur ett
jordbrukande folk följde dessa kustbor tätt i spåren, och hur landet, floran
och faunan stegvis ändrade sig, tills den moderna natur- och kulturbilden
fick sin slutliga utformning genom Hjälmarens och Kvismare-sjöarnas
sänkning 1877—87.
Närkesslätten är fattigare på fornminnen än Mälarlandskapen, men till
gengäld äro många av Närkes fasta fornlämningar synnerligen
monumentala, samtidigt som de bära vittnesbörd om det starka kultursambandet
med Götaland under tidiga kulturskeden. Sålunda är Närke tillsammans
med Värmland det enda Svealandskap, som uppvisar hällkistor, vilka ju
äro en ytterst karakteristisk begravningsform för Götalandskapen under
stenåldern. Denna typ av stenåldersgravar känna vi från Risebergas
omedelbara omgivningar, Edsberg och Hackvad, och inom
kalkstensområdena vid Yxhult i Kumla och Lanna i Hidinge har man funnit flera
hällkistor sida vid sida.
Två stenkummel, sannolikt härrörande från bronsåldern, kröna en ås
endast halvannan kilometer sydöst om Riseberga. Vid Skyberga vägskäl
i norra Hardemo ligger Torshögen, och vid Konsta i Sköllersta två
”kungshögar”, en på var sida om vägen.
Synnerligen ståtliga äro Närkesslättens domarringar, vilka i många fall
ligga vid viktiga vägkorsningar och i närheten av en offerkälla. Mest
imponerande äro de fyra stora domarringarna vid Norrby i Hallsbergs
socken samt domarringen på Lekebacken vid Hjortsberga by i Kumla
socken, tätt intill en gravhög och ett stort kummel. Runt kring
Riseberga finna vi domarringar, så vid Brändåsen i Hardemo med Skirkällan
bredvid, vid Edsbergs Sanna också med trefaldighetskälla, som vid Snarvi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
