Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Risebergaboken blev till, av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det tredje förslaget, och det som fängslade Selma Lagerlöfs intresse,
var berättelsen om klostrets brand 1546 och om de två nunnorna, syster
Karin och syster Cecilia, som ännu ett par årtionden efter branden
strövade omkring bland de sotiga ruinerna.
Utgående från denna lilla notis skapade Selma Lagerlöf den legend om
de två nunnorna, som bildar ett av bidragen till denna bok.
Med Verner von Heidenstams hälsningsord i min hand och med Selma
Lagerlöfs generösa löfte till stöd, riktade jag vid nyårstiden en vädjan
till ett stort antal författare, vetenskapsmän och ledande personligheter
på skilda områden av andlig odling. Min bön var ständigt densamma:
ett mecenatskap till Riseberga-företaget genom ett bidrag till
Risebergaboken.
De, som funno sig nödsakade att avböja, voro ej fler än att jag kan
räkna dem på min ena hands fingrar. Vidden av den framgång, för
vilken jag är djupt tacksam till de 38 medarbetarna, framgår av denna
volym.
Det skulle föra mig alltför långt att personligen tacka var och en i det
eliturval av den nutida svenska litteraturen, konsten och vetenskapen,
som stämt möte i denna offergärd till Riseberga-tanken. Personligen
ber jag att få bringa mitt vördnadsfulla tack till den anspråkslösaste och
mest tillbakadragne av våra medarbetare, lektor emeritus K. G. A.
Grandinson, min historielärare och älskade klassföreståndare, som nu
72-årig, lika livlig och receptiv som i början av 1890-talet och blott mer
silverhårig, forskar, skriver och arbetar med en ynglings glada iver.
Å andra sidan ber jag få framhålla, att jämväl de stora döde ha lämnat
sin hjälp till Risebergabokens utformande.
Fru Emma Zorn har godhetsfullt givit oss privilegiet att få för första
gången bringa till offentligheten tre så märkliga Zornreliker som bilden
av modern, tecknad då sonen var endast sjutton år, porträttet av Viktor
Rydberg och den underbara bilden av hans modell.
En gemensam gåva av två hädangångna är det lilla porträttet av Verner
von Heidenstam, tecknat av Gabriella Möllerberg i Birger Mörners
gästbok på Mauritzberg. Den unga konstnärinnan, som var kusin till
Birger Mörner, avled 1924. Bilden i fråga, som nu tillhör de Mörnerska
samlingarna i Örebro, har godhetsfullt ställts till Risebergabokens
förfogande av styrelsen för Samfundet Örebro Läns och Stads Biblioteks
Vänner.
Jag har att tacka redaktör J. L. Saxon för erbjudandet att få
publicera det lilla Strindbergs-brev, som här reproduceras och vilket i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
