Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Risebergaboken blev till, av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett minne från Hennes Nåds tid var också en gubbe, som jag under
mina tidiga barnaår såg ett par gånger, den lille skrumpne löjtnant
Reenstierna, som reste genom Värmland och Närke i sin enspända trilla och
stannade en månad eller sex veckor på vart ställe med häst och vagn,
tills det täcktes honom att en dag låta spänna för och åka vidare till
nästa rasteställe på den långa färden. Östa var påtagligen inte för honom
vad det varit i Gamla Nådens tid, men han kom alltid av gammal vana
och skulle ha samma gästrum som Hennes Nåd en gång anvisat honom.
En gång, då löjtnanten kom på sin rundresa, hade min mor två
vävstolar stående uppsatta i det rum som han brukade ha, och hon bjöd
honom ett annat gästrum. Men nej, han blev ond över detta övergrepp,
och så fick den nyss frånspända trillan åter spännas för och han reste i
vredesmod för att aldrig mer återkomma.
Jag tystnade och såg på Selma Lagerlöf för att få svar på en fråga,
som bränt mig på tungan, allt sedan jag första gången läste Gösta
Berlings saga.
Hon lyfte blicken litet och sade:
”Ja, det var en av kavaljererna.”
Jag kände att mitt spel var mer än till hälften vunnet och gick över
till att berätta om Riseberga.
”Ja, jag vill gärna hjälpa till med detta och kan väl bäst skriva en
Riseberga-legend, om bara professorn vill hjälpa mig att föreslå några
lämpliga motiv.”
Jag tackade henne på det allra varmaste, även därför att hennes löfte
på detta tidiga stadium skulle trygga Risebergabokens framgång. Jag
stod i begrepp att säga farväl. Då kom ett minnesvärt intermezzo:
”Ja, professorn har erinrat om Gösta Berling och
Värmlandskavaljererna. Jag har i dag på morgonen fått ett telegram att Ekeby, det vill
säga Rottneros, i natt brunnit ner till grunden.”
Jag gick hem och satte mig att söka i skrifterna om Riseberga för att
finna några motiv åt Selma Lagerlöf. Jag sände henne tre förslag. Det
första, och det som jag trodde skulle locka henne mest, var
familjekrönikan om Agneta Charlotta Silfverstolpe, den sköna unga risebergafrun i
början av 1800-talet, som gjorde sin make många bekymmer och var
som en kvinnotyp hämtad ur de värmländska släktböckerna.
Mitt andra alternativ var biskop Rogge i Strängnäs, även av folket
kallad Cort, som sänkte Riseberga-klockan, när Roggabron brast över
Snarvibäcken, biskop Cort som grävde en tunnel mellan Riseberga och
Trystorp, där han dolde en hemlig och förbjuden hjärtans kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
