Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syster Karin och syster Sisla, av Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanin
SFS — SARA an JU
HR enn Arn AR
[|
Risebergaboken
Då reste sig kvinnorna, togo djäknarna med sig och gingo omkring
med dem från den ena högen av spillror till den andra. De talade om
för dem, vilka stora och ansenliga hus och kamrar som här hade funnits,
och beskrevo med mycken stolthet deras inredning och utsmyckning.
Så goda protestanter de båda djäknarna än voro, så kunde de, då de
hörde detta, inte undgå att känna bedrövelse över att så mycken härlig-
het hade gått till spillo. De sade till nunnorna, att de väl kunde förstå,
att de inte hade stor förkärlek för den lutherska kyrkoförbättringen.
Den lilla mörka nunnan började då med stor häftighet fara ut mot
den kätterska lära, som nu predikades i Sverige, men den vithåriga måtte
ha märkt, att de båda djäknarna därvid kände sig plågade och besvärade.
Hon gav den andra ett litet tecken att tiga och sade därpå med sin blida
och lugna röst:
”Kära syster, du ser väl, att dessa ungersvennerna menar väl med oss.
Du måste tala om för dem något, som kan göra dem glädje. Säg dem,
att här i klostret fanns en gång en nunna, som hette syster Karin! Hon
var så slö och loj och oduglig, att hon endast var de andra systrarna
till ett åtlöje, men Gud, som kan vända allting till det bästa, han sände
den lutherska läran hit till landet, och därmed väckte han henne ur
hennes själasömn.”
Då hon hade sagt detta, höll också syster Sisla inne med sin klagan.
”Då borde jag väl än hellre berätta för dem om syster Sisla”, sade hon.
”Hon var kvick och lärd, ivrig och nitisk, men därav hade hon blivit
hård och högmodig, och hon skulle ha dött i sin synd, om intet Gud i
sin nåd hade lärt henne ödmjukhet, sedan detta klostret genom luthera-
nernas onda framfärd hade råkat i fattigdom och förfall.”
Därpå räckte de ut sina händer till de unga männen och bådo dem
draga sina färde i frid och inte göra sig sorg för deras skull. Ty vad
ont kan väl drabba den, som vet, att smärta och lidande, sjukdom och
nöd, bittra och förödmjukande dagar, allt kommer från Gud och kan av
honom vändas i välsignelse?
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
