Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riseberga klockor, av Berit Spong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RISEBEREA KI Oe K OR
Av BERIT SPONG
När dagarna doftade sav och jord, när åsen låg godvädersblå
och björkarna buro sitt nya löv som solgenomskimrande skurar,
då kommo från hedningars länder igen svalorna två och två
och byggde med jublande brådska sitt bo i klostrets helgade murar.
Men yngsta nunnan, som burit i tvång sen nyårstiden sitt dok,
satt alltid så blek och bara såg på svalornas flykt om kvällen.
Hon gick ej till bikt eller dyrt sakrament, hon fällde nål och bok,
och fru abbedissan gav moderligt råd en morgon i botgöringscellen.
»Du ser så mycket på svalornas par, som flyga vårt hus omkring.
Din själ blir vill som en fågel själv och kan ej finna sitt rede.
Vänd bort dina ögon från jordens lek till höga och heliga ting
och hör våra nya klockors gång, så släpper dig väl den lede!»
Då sprang den unga till cellens glugg, och tornet var nära inpå,
men högre än klockornas tungor av malm förmådde hon ändå ropa:
»Ja, hör våra klockor, fru moder! Och sel De äro ju också tvål!
De ringa fill otta, de skälva av fröjd, de hälsa sin morgon tillhopa.
3 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
