Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riseberga klockor, av Berit Spong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
Jag vånnar, jag levde i världen igen och sutte hos den jag höll kär!
Jag skulle ej böjt mig för allas tal om samvetsfriden och rätten!
Er rätt var min orätt, så sant som Gud skall skilja klockorna här
och en skall bli kvar att ropa min sorg, min klagan för bergen och slätten».
Nu sitter i Edsbergs kyrkotorn den ena av klockornas par;
den ljuder vida men väcker ej mer en nunna på Riseberga.
Den andra ligger i Snarvi bäck vid bron, som inte bar;
där sitter kläppen fången i sand, och kopparsiraterna ärga.
Det ringer så vackert i Edsbergs torn. En längtan sjunger sig fri
och smälter som ömhet kring döpelsens kar, som tröst vid den svarta kista.
Den äkta sorgen får alltid en form att gjuta sin evighet i,
ty hjärtan ha bara en liten fid att klinga och tystna och brista.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
