Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cistercienserklostren, av Sigurd Curman och Erik Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
kloster till 299) bestämdes dock, att abbotarna i långt avlägsna kloster
ej behövde infinna sig i Citeaux mera än vart tredje till vart sjunde år,
beroende på avståndet.
1100-talet var cistercienserordens egentliga blomstringstid. Redan vid
1200-talets mitt har tiggarmunkarnas nydaningsarbete slagit igenom. Det
är nu ej längre såsom hos cisterciensermunkarna ett tillbakadraget liv
i ett lantkloster, som är munkens uppgift, utan först och främst gagnande
och hjälpande verksamhet ute bland människorna och framför allt i stä-
derna, där hjälp var mest av nöden.
Då ett nytt cistercienserkloster skulle grundas, måste från ett förut
bestående kloster utsändas tolv munkar jämte en abbot. För det nya
klostret valde man helst en avlägsen och öde plats, som först genom
träget arbete kunde uppodlas och ge uppehälle åt klosterinvånarna. Det
ansågs mycket angeläget, att klosterinvånarna skulle skaffa sig sitt uppe-
hälle direkt genom arbete och ej genom del i tionde eller dylikt. För
att kunna genomföra denna princip gjorde man vidsträckt bruk av lek-
brödrainstitutionen. Munkarna skulle ägna en väsentlig del av sin tid
åt de dagliga gudstjänsterna, varför föga tid blev övrig för arbeten utanför
klostrets närmaste omgivning. Det egentliga arbetet för klostrets bestånd
och dess innevånares uppehälle måste därför utföras av de s. k. lek-
bröderna, conversi, vilka avlagt samma löften som munkarna, men ej i så
stor utsträckning som dessa voro bundna av deltagande i gudstjänsterna:
De bodde i en särskild del av klostret, och hade sin särskilda plats i
kyrkan. Bland dessa lekbröder funnos hantverkare av alla slag, folk
som odlade jorden, byggnadskunniga o. s. v. Då ett nytt kloster grunda-
des, medföljde även en trupp lekbröder. Convers-institutionen innebar
egentligen ett avsteg från den helige Benedikts regel, vilken icke känner
olika slag av medlemmar i klostret, men cistercienserna ansågo förvär-
vandet av klostrets uppehälle utan i anspråktagande av tionde el. dyl.
så viktigt, att den för detta måls vinnande nödvändiga conversinstitu-
tionen måste tolereras.
De egentliga munkarna voro vanligen högättade män och skulle alla
vara läskunniga. Lekbröderna voro däremot i allmänhet av låg härkomst,
och saknade boklig bildning. De voro att betrakta som en tjänande klass
och kunde ej bliva munkar.
I praktiken synes man i Sverige hava tillämpat det systemet, att en
man, för att bli intagen i klostret, lämnade ”ingift” för sig i jord eller
penningar, vilken ingift tydligen skulle tjäna till att bekosta hans uppe-
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
