Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cistercienserklostren, av Sigurd Curman och Erik Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cistercienserklostren
och sjukhus, samt ekonomiområdet. Klausurområdets och även hela
klostrets dominerande byggnad är helt naturligt kyrkan. Invid densam-
ma samt kring en vanligen kvadratisk gård ligga munkarnas byggnader.
Gården kransas av en välvd gång, som genom arkader eller fönster öpp-
nar sig mot den med örter beväxta gårdsplanen. Klostergårdarna ha
i regel utgjort den tacksammaste uppgiften för arkitekterna. Denna
intima och rofyllda plats med dess inramande öppna båggångar ger oss
ofta de mest betagande och tjusande prov på medeltidens konstnärliga
skaparkraft.
Utefter gårdens ena sida — vanligen den norra, någon gång den södra
— ligger som nämnt klosterkyrkan. Vid motsatta sidan är platsen för
matsalen, refektorium. I cistercienserklostren ligger denna i allmän-
het med längdaxeln vinkelrätt mot gårdens sida samt med ingången på
gaveländan från korsgången. Mitt emot denna ingång, å korsgångens
andra sida, samt utbyggd i gården, är lavabo belägen, brunnshuset,
där munkarna förrätta sina tvagningar, innan de gå till måltid. Lava-
bon är ibland mycket enkelt inrättad, men kan också utbildas till en
elegant, paviljongartad liten byggnad. Refektoriet utgör mången gång
ett av klostrets största och vackraste rum.
På vardera sidan om refektoriet ligga respektive kök och värmestuga
i den regelmässigt utbildade klosterplanen. Dessa båda rum äro de
enda i hela klostret, som hava fasta eldstäder. Värmestugan har ibland
ganska invecklad uppvärmningsanordning och begagnas såsom tillfällig
tillflyktsort — några ögonblick efter en ovanligt kylig stund i kyrkan
t. ex., möjligen även såsom arbetsplats under vintern. Medeltidens män-
niskor voro ju på ett helt annat sätt än vi vana vid att uthärda vinter-
kylan i ouppvärmda eller mycket svagt värmda rum.
Längan öster om klostergården innehöll alltid närmast invid kyrkan
sakristia och därefter kapitelsalen, capitulum. Sedan följde vanligen
trappgången till övre våningen, vilken över hela längan upptogs av
den gemensamma sovsalen, dormitorium. Invid denna trappa fanns
oftast även en förstuga med port såväl utåt öster, där trädgården van-
ligen var belägen, som inåt korsgången. I närheten låg även samtals-
rummet, parlatorium, samt, vanligen längst ut i längan, en större sal,
brödernas samlingsrum.
I kapitelsalen hölls såsom förut omtalats varje dag kapitel efter Prim
eller Terz. Parlatorium var det rum, där den eljest rådande tystnads-
plikten fick lättas. Med abbotens tillstånd fick man nämligen här munt-
ligen avhandla, vad som var oundgängligen nödvändigt. Samlingsrum-
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
