Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterruinen och dess problem, av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klosterruinen och dess problem
före utgrävningarna. Så kunde det ej få fortgå, och 1924 fäste riksantikva-
rien föreningens Örebro läns museum uppmärksamhet på förhållandena.
Under åren 1925—28 ombesörjdes på föreningens bekostnad några av de
mest nödvändiga konserveringsåtgärderna, huvudsakligen inom själva
klosterkomplexets västra länga och å kyrkans västgavel. Arbetet verk-
ställdes av Risebergas nuvarande ägare, agronomen Sverker Johnson,
under kontroll av arkitekten Sven Brandel och representanter för musei-
föreningen. Den senaste och, som vi hoppas, slutgiltiga utgrävningen-kon-
serveringen tog vid med år 1930 och ingår — liksom ock den publikation,
vari denna uppsats beretts plats — som ett betydelsefullt led i arbetet
på förverkligandet av den storstilade Risebergaplan, som framlagts av pro-
fessor J. Gunnar Andersson. Arbetet bedrives under riksantikvariens över-
inseende av föreningen Örebro läns museum i samarbete med Väster-
Närkes hembygdsförening.
Innan vi övergå till klosterruinen av dags dato och till de antaganden
och förhoppningar, som kunna knytas till de kommande årens utgräv-
ningsarbeten och de med dem förknippade forskningarna, måste förut-
skickas några i viss mån reserverande förberedande anmärkningar.
Klostrets tillvaro som levande institution omspänner c:a 350 år, och det
faller av sig självt, att det under denna långa tid varit föremål för
åtskilliga, av mer eller mindre önskvärda omständigheter betingade för-
ändringar. Komplexet har vuxit ut successivt till sin slutliga omfattning,
och varje enskild byggnad har sin historia, som nu endast i ett eller
annat tursamt fall låter sig något så när rekonstrueras med ledning av
förefintliga tecken på ombyggnad, utvidgning eller annan förändring.
En byggnadslänga, såsom exempelvis klausurens östra flygel, kan vid
första påseendet förefalla nog så homogen och lätt att inpassa i gällande
schema, men det noggranna detaljstudiet bringar snart i dagen mer än
ett komplicerat och svårlöst problem. Bottenplanen, som ju är vad vi ha
att hålla oss till, har icke grundlagts i ett sammanhang utan vuxit ut i
etapper. En hörnsten eller ett sockelfragment inne i en mur avslöjar
oförmodat denna som en f. d. gavel. En förbryllande arkitektonisk detalj
kommer i dagen och blir anledningen till än den ena, än den andra
gissningen, en trevande hypotes tar form — för att kanske lika hastigt
avskrivas, då nya fynd lett till den enkla förklaringen, att det hela är en
ren tillfällighet, ett oavsiktligt skämt av den lekbroder, som vid en
ombyggnad valde en kasserad sockellist till murfyllnad. Exemplen skulle
kunna mångfaldigas, men det anförda må vara nog för att rättfärdiga
Si
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
