Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterruinen och dess problem, av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
plicerade slutresultatet är ett i hög grad fängslande studieobjekt, som ännu
är föga bearbetat men som, det är att hoppas, med tiden skall klarläggas
och visa sig fruktbärande rent allmänt konsthistoriskt såväl som i sin
egenskap av ett viktigt bidrag till Närkes medeltida kulturhistoria.
Klausuren. — Den söder om kyrkan belägna klostergården (Plan B,
fig. 1, 2) är anmärkningsvärt liten. Planformen är en oregelbunden fyr-
kant med längdaxel i norr-söder. Gården är icke ordentligt planerad utan
efter terrängen långsamt sluttande åt väster.
Klostergården har använts som begravningsplats, vilket däremot icke
synes ha varit fallet med korsgången. Förhållandet är ovanligt, ty i
regel är det korsgången, som fått tjäna denna uppgift. Troligen är det
väl nunnorna, som här funnit sin lägerstad. Vid utgrävningen 1899 lär
ha bortförts en mångfald skelettrester, även 1930 ha anträffats talrika
lösben. Från klostergården lär stamma den vackra, trepassformade grav-
sten med inskriften: HIC: IACET GERTHRVDIS ..., som tillhör Örebro
läns museums samlingar.
Utgången till klostergården är från öster, mitt för ingången till kapitel-
salen. Vid grävningarna 1930 gjordes grundliga efterforskningar av rester
av lavabo, men utan resultat.
Korsgången (Plan C, fig. 2, 4) har egendomligt nog icke, som brukligt
är, löpt runt klostergården. Den västra gången har i norr genom en trappa
ned till ett genomgångsrum stått i förbindelse med converseflygeln; den
norra gången har i väster antingen slutat stumt eller, vilket väl är tro-
ligare, även den stått i förbindelse med västlängan och möjligen — anta-
gandet är djärvt såsom stridande mot övlig klostertradition — förmedlat
leksystrarnas kommunikation med kyrkan.
Korsgångens mur mot klostergården har till sin nedre del bestått av
grova kullerstenar i oregelbundna skift. Huru den därutöver varit upp-
byggd, veta vi ej, men det här undersökta kompakta brandlagret med
sitt innehåll av förkolnat trä, spikar, murtegel och taktegel lämnar ju
ganska tydliga anvisningar. Förekomsten av fönsterglas har ock sitt att
säga.
Den östra längan (Plan D-I, fig. 3, 4) av klausuren ansluter sig till kyr-
kans södra ingång, som också är den enda. Denna ingång har varit en
bred, tudelad portal, vars östra dörröppning möjligen varit avsedd för
det manliga prästerskapet, under det att den västra varit nunnornas in-
gång till kyrkan. Detta drar i sin tur med sig antagandet, att det söder
om portalen belägna rummet (Plan D) varit tudelat: i öster skulle då
ha legat antingen sakristian eller ock (jämför nedan) ett förrum till
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
