Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det brinnande hjärtat, av J. L. Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
vara partiman. Men han blev aldrig en slavisk sådan. Så uttalade han
sig i riksdagen i brännvinsfrågan mycket bestämt mot det intresse, som
var starkt representerat inom lantmannapartiet.
Under riksdagsvistelsen blev han bekant med pastor G. E. Beskow,
som i sina levnadsminnen kallar Hedengren ”Sveriges skickligaste och
mest företagsamme jordbrukare”.
Det är tydligt, att länets främste jordbrukare skulle intaga en ledande
ställning inom Örebro läns hushållningssällskap. Han var dess ordfö-
rande 1855—1858 och ledde vid en mångfald andra tillfällen såväl hus-
hållningssällskapets som dess förvaltningsutskotts förhandlingar. Han
tillhörde också lantbruksakademien. Han var landstingsman i sin soc-
ken, Edsberg.
Till det, som bar honom uppe under hans rastlöst verksamma liv,
hörde hans lyckliga familjeliv. Vad detta betydde kan endast den förstå,
som själv haft förmånen att njuta samma oskattbara lycka.
Paret hade ej mindre än tolv barn, varav sex överlevde föräldrarna.
Och så kom kvällen, hastigt, utan föregående skymning. Andra sön-
dagen i adventet — den 4 december 1870 — vandrade han upp till
det av honom byggda missionshuset, där han predikat i 15 år. Han
avslöt sin predikan med Kristi ord: ”Upplyften edra huvuden, ty då
nalkas eder förlossning”, och så spelade han själv vid orgeln de tre
sista verserna av psalmen 498, vilka sluta sålunda:
Ty med var dag, som går, jag vet,
att du mig till din härlighet
allt närmare ledsagar.
Det var en obeskrivlig rörelse i missionshuset. Under predikan grät
nästan varje åhörare.
På aftonen och den påföljande dagen sysselsatte andliga ting hans tan-
kar, även då hans händer voro sysselsatta med praktiskt arbete såsom
affärskorrespondens — han hade en vidlyftig sådan.
Och så kom den sista aftonen, måndagen den 7. I ett brev till Väktaren
berättades därom:
Han tycktes vara fullt frisk, men då han kl. 9 på kvällen skulle gå ned i salen från
övre våningen för att göra aftonbön, kände han sig något illamående. De, som sågo
honom, hade märkt att han ryckt till. Emellertid gjorde han bön och började läsa
ett kapitel i bibeln, men då han kom till de sista verserna, började han tala något
otydligt och hoppade över några rader. Efter läsningen föll han som vanligt på knä
med sitt husfolk. Han bad nu på det härligaste för land, folk, Guds församling och
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
