Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riseberga kloster och medeltidsträdgårdarna, av Rutger Sernander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riseberga kloster och medeltidsträdgårdarna
olika köksväxter — kålgården var viktigast av allt — samt allehanda
kryddor för sin feta och rikliga kött- och fiskmat samt för sina präktiga
viner och sitt starka öl. Så kom fruktträdgården med aplar och päronträd.
Läkedoms- och prydnadsväxter hade de i rikt urval tagit med från sö-
dern till sina örtagårdar. Rosen var drottningen bland dem alla, Jungfru
Mariz, himladrottningens egen blomma. Och de ädla lövträden draga de
upp som hägnader och små parker för att skaffa sig vindskydd och skugga.
En direkt hälsning från de gamla munkarnas och nunnornas lustgäår-
dar få vi genom att studera vad våra grannlandskap ha kvar av deras
härlighet. Östergötland ger oss ett sådant tillfälle.
I VADSTENA, som ej blott i vår fantasi och Heidenstams diktning är så
starkt förbundet med Olshammar och Närke, utan i själva verket också
var det, har klosterträdgården aldrig blivit uppriven.
Ett päronträd, ”munkpäronträdet”, bär ännu i dag som på Bir-
gittanunnornas tid frukter, goda även för vår tid. Trädet är ett sidoskott
från den medeltida huvudstammen som ligger halvt förmultnad utsträckt
på marken. De små rödgredelina frukterna på trädgårdens krikonträd
visa att dessa tillhöra en åldrig, ovanligt ursprunglig typ.
I gräsmattorna frodas ett 10-tal av de gamla vackra prydnadsväxterna,
väl kända för de medeltida örtagårdarna: aklejor, snödroppar, pärl-
hyacinter, pingstliljor, vild- och trädgårdstulpaner, luktvioler och kroll-
liljor. Och så ha vi de tre av ålder som ”klosterväxter” av stadsborna
präglade: Sankta Birgittas lök, ramslöken, som den annorstädes heter,
den undersköna klosterliljan (Leucoium vernum) samt lärksporre (Cory-
dalis cava), vilken blommar dels med röda blommor, av vadstenafolket
kallade munkar, dels med vita, kallade nunnor.
Vid ALvAsTRA, Riseberga systerkloster, sluter sig ännu den gamla sten-
muren kring platsen för dess ekonomibyggnader och trädgårdar. Sträc-
kor av denna mur följas av jättealmar, en och annan medeltida, och
andra dessas ättlingar. De äro, dessa almar, säkerligen lämningar av den
park eller allé som ingått i klosterplanen. Detsamma är förhållandet med
elt par jätteaskar närmare inpå ruinerna.
Om vi riktigt se efter, ha vi kanske även vid Närkes kloster en mot-
svarighet till dessa lämningar av Vadstena- och Alvastra-klostrens örta-
gårdar och parker.
Vi börja med RISEBERGA.
Vad som mycket bidrar till det på samma gång majestätiska som TO-
mantiska intrycket av Riseberga klosterruiner (fig. 1) är deras inram-
6 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
