Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riseberga kloster och medeltidsträdgårdarna, av Rutger Sernander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SDN
= Aa
Risebergaboken
ning av väldiga lövträd, bland dem framför andra askar. Fig. 2 ger oss
en bild av hur vacker en sådan askstam klädd av vit skorplav och mörk-
grön mossa kan te sig. Träden bilda t. ex. öster om ruinen en i NS
gående ganska lång allé. Stammen på ett av alléträden mätte ””/s 1930
1,2 m över marken 371 cm i omkrets. Huvudstammen är kortravi sk:
skafttyp, och kronan börjar redan c:a 2,25 m över marken. De flesta av
storaskarna torde ha grott under vår storhetstid. Men vi ha ett viktigt
undantag.
Ett stycke öster om ruinen på en av den nuvarande trädgårdens högre
partier står en askstubbe-ruin, som man pietetsfullt bevarat (fig. 3).
Stubben är starkt ihålig med svarta Rhizomorpha-strängar i den kvarstå-
ende vedskollan. Den höll 1,2—1,5 m över den något sluttande marken
180 cm i diameter; 1,2 m över marken kunde en sammanhängande halv-
cirkel av omkretsen mätas till ganska exakt 3 m. Vi få sålunda en
brösthöjdsomkrets på 6 m och ej blott Närkes största hittills uppmätta
ask, utan även, det säger grovleken, otvivelaktigt en direkt senmedel-
tida gammal herre, som säkerligen hört till klostrets anläggningar. Lyck-
ligtvis skjuta flera starka skott upp från rothalsen. Det kraftigaste och
vackraste av dessa bör uppdragas som tronföljare.
Ha vi då, som Hofberg vill, även något kvar av själva örtagården?
För ett svar härpå göra vi en undersökning av vad litteraturen har att
nämna om floran, närmast de förvildade växterna vid Riseberga. Till
dessa uppgifter fogas ett och annat ur min personliga kännedom om
samma flora.
De första uppgifterna om denna Riseberga-flora ha vi i ett i Örebro
skolas bibliotek förvarat manuskript ”Flora Nericiensis” av Abr. Sam-
zelius (år 1760 utgivet i sammandrag som ”Blomster Krants af de all-
männaste och märkvärdigaste uti Neriket befintliga wäxter”), av grund-
läggande betydelse för vårt landskaps flora, och gälla andornet (Marru-
bium vulgare). I Gellerstedts nu jämnt 100-åriga Närkes-flora och Hamn-
ströms av 1852 återkommer samma uppgift.
Först med Hartmans flora av 1866, vilken samtidigt lämnar en verklig
om ock i allmänhet endast ungefärlig föreställning om de högre växter-
nas fördelning i landskapet, får Riseberga en fyllig framställning av sina
blomsterskatter. Det är, som även antydes i företalet, klart, att Herman
Hofberg, vilken sedan 1852 varit som läkare bosatt i Edsberg, är den
förnämste sagesmannen. Följande växter anföras, för vilka det torde vara
ganska tydligt, att det är klosterruinen och dess närmaste omgivningar,
som avses.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
