Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riseberga kloster och medeltidsträdgårdarna, av Rutger Sernander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riseberga kloster och medeltidsträdgårdarna
(R. cinnamomea). Rosa villosa bildar en grupp av törneformer, av vilka
några fordom höllos i trädgårdarna för nyponen, liksom R. cinnamomea
sedan gamla tider intill våra dagar odlas för blommornas skull.
Luktviolen (Viola odorata). En för såväl sin härliga doft som
sina medicinska egenskaper tidigt odlad växt, vilken på våren liksom i
Vadstena klosterträdgård ger doft och färg åt Riseberga-gräsmattorna.
Nattviolen (Hesperis matronalis). Uppsala-professorn Franckenius säger
i sin Botanologia, som skrevs 1640—1650: ”I trädgårdar odlas den blott på
grund av blommans skönhet för nöjes skull, i medicinen känner man hit-
tills ej någon användning.” De gamla apoteken förde dock blad och frukt.
Spansk körvel (Myrrhis odorata). Fordom ganska använd, men tycks
i Tyskland och väl även i Sverige ej ha kommit till användning förrän
under 1500-talet. Om den vid Riseberga är från medeltiden, måste det
sålunda ha varit från den allra sista delen. Dess allmänna uppträdande
på gräsmattorna kring ruinen tyder på ålder. Strax öster om ruinen växte
1930 ett jättebestånd, synnerligen tätt, på 6X15 m.
Vintergröna (Vinca minor). Förvildas gärna och kvarstår sedan
genom tiderna i gamla trädgårdar och parker. Så är t. ex. fallet vid
Linnés Hammarby, där dess täta mattor i parken täcka flera tiotal kva-
dratmeter. Såväl i folkets som klostrets medicinska praktik hade vin-
tergrönan användning. Ingenting hindrar, att den vid Riseberga kom-
mit ut från klosterträdgården.
Om vi nu ta en återblick på denna artlista, se vi sålunda att vissa möj-
ligheter föreligga för att andornet, kroll-liljan, brandliljan, desmerosen,
lukttörnet, luktviolen, nattviolen, spanska körveln och vintergrönan ingått
i Riseberga klosters växtbestånd. Andornet har väl försvunnit något år
mellan 1831 och 1863 (troligen tidigare). Lukttörnet fanns kvar åtmin-
stone på 1860-talet, men är nu försvunnet. De andra leva där ännu i dag.
Inga kulturlager av det slag, som t. ex. i det gamla Köpenhamn visat
sig kunna bevara frön etc. av medeltidens ogräs och kulturväxter, äro
funna vid Riseberga. Icke förty ha vi därstädes en direkt hälsning från
klostertiden och t. o. m. troligen från själva byggandet (1180—1202).
Bland ruin-gruset har jag nämligen en gång hittat två murbruksstycken,
som tydligen en gång under byggnadsarbetet som plastiska klumpar
tappats på marken och sedan hårdnat. De hade bägge den låga, på un-
dersidan tillplattade bullform, som en degklump får, då den lägges på
plåten. Men det märkliga låg i att plåten härvidlag varit en gräsmatta,
vilken kvarlämnat det allra tydligaste avtryck.
Invid själva bygget hade man väl ännu ej någon trädgård, vadan vi
3 85
ER ASA
An
SS
IERAE rn ESA
mn RS ÖRE re
ÄRA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
