Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riseberga kloster och medeltidsträdgårdarna, av Rutger Sernander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
genom dessa växtlämningar, som delvis läto sig till arten bestämmas, väl
närmast få upplysningar om den vilda Riseberga-floran. Det var lönn,
hundäxing (troligen) och backanis (Pimpinella Saxifraga). Den sista
äger kanske ett visst intresse som ofta uppdykande i den svenska
medeltida läkebokslitteraturen. Den gick där under många namn: bakka-
roth, kridla, pipinella, qwesa yrth och stod högt i rop som medicinal-
växt. Bland annat var den ”godh foer holdh oc hierta oc maghan oc for
math ledhe”, så ock ”for trydie dagx skälfua”.
ÖREBRO karmeliterkloster ligger nu under den moderna stadens hus-
massor, och har det haft en trädgård, vilket är troligt, stå spåren ej att
upptäcka.
Antonitordens RAMUNDEBODA, en ringa syster till det stolta och grund-
rika Riseberga, hade väl endast en obetydlig trädgårdstäppa kring sina
anspråkslösa byggnader där mitt ute i Tivedens ödemarker. Men det
är mycket troligt, att det bestånd av humle (Humulus Lupulus), som
varje sommar än i dag slingrar sig upp för den gamla klostermuren,
är en rest av det, från vilket munkarna hämtade sina skördar. Om
svalörten (Chelidonium majus), som frodas i ruingruset, också är medel-
tida är mycket osäkert. Det bör dock framhållas, att denna växt, som
nu endast sparsamt anträffas på Tivedens magra jord, hade sin be-
stämda plats som läkeört (”brenne yrth”) i medeltidens vidlyftiga läke-
domsarsenal.
Om vi sålunda få pressa det torftiga direkta materialet, som tilläven-
tyrs förmår lämna oss upplysningar om klostrens trädgårdar, kunna vi
nog ändå ganska tryggt antaga, att dessa i Närke och grannlandskapen
voro av samma betydelse för trädgårdskonstens utveckling som i det
övriga medeltida Europa.
Som vi nu sökt granska Riseberga växtbestånd — Ramundeboda
kunna vi lämna ur räkningen — borde vi forska i andra av Närkes
äldsta trädgårdar. Kanske få vi tag på en och annan direkt kvarleva
från medeltiden, vare sig trädgården ordnats efter ett kloster- mönster,
vilket är troligast, eller icke. Men arkiven lämna oss i sticket vid själva
utgångspunkten. Lagar och förordningar tala klart och tydligt om lek-
manna-trädgårdar, men om vilka de varit få vi ej veta mycket, åtmin-
stone vad Närke beträffar. Dessutom blir det liksom vid Riseberga alltid
svårt att ta reda på vad som av växtbeståndet i en anläggning med
medeltida anor är gammalt eller yngre.
Bland träden tror jag att framtiden skall vid våra gamla gårdar
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
