Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Risebergadagen 1930, av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
festarrangör, vet att sysslan kräver sin man och icke lämnar mycken tid
till övers för omsorgen om det borgerliga levebrödet. Detta torde kunna
omvittnas av bl. a. fru Thyra Ekegårdh, från rikshuvudstaden detacherad
specialkapacitet, doktor Joel Ekelund i Fjugesta och forstmästare Sven-
ning Ericsson i Gropen, vilket triumvirat omhänderhade marthabekymren
för den stora Risebergafesten. Själva förutsättningen för festen, för-
utan vilken såväl det gudomliga som det mänskliga biståndet varit för-
gäves, var dock upplåtelsen för ändamålet av den grandiosa, anrika park,
inom vilken ruinkomplexet är beläget; med stort tillmötesgående ställde
Riseberga gårds innehavare, godsägaren Sverker Johnson, denna sin
avundsvärda domän till festens och den goda sakens förfogande.
Och så var alltså den stora dagen inne. Vid middagstiden begynte
det alltmera målmedvetna, successiva blockerandet av Edsbergs och an-
gränsande socknars alla framkomliga vägar genom bilkaravaner, inom
vilka hembygdens T väl dominerade i ett alfabet, där utsocknes läns-
bokstäver stego till en högst respektabel minoritet. I rök och damm och
under en kakofonisk pilgrimssång av smattrande, skallande, brummande,
bölande och tjutande signaler vallfärdade den nya tiden till den helga
ort, som senare på dagen apostroferades som ett Närkes Mecka, ett
för herrar referenter ovärderligt rubrikfynd, som sedermera gjorde sin
eriksgata genom den svenska pressen. Den nya tiden, vilken i likhet med
alla tiders ungdom alltid är en smula bättre än sitt rykte, manifesterade
sin kulturpatriotism och traditionalism och väl även i någon mån sin
nöjeslystnad genom att möta upp i ett antal, som på platsen uppskattades
till omkring 5,000 personer, i pressen varierade mellan 8,000 och 12,000
och i radio lär ha växt till 15,000. Den sistnämnda siffran, om än gläd-
jande i sig, hade dock inneburit ett alltför dåligt betyg i fråga om pil-
grimsskarornas handel och vandel, eftersom endast 4,000 personer bevis-
ligen hade köpt biljetter.
Livgrenadjärernas populära musikkår under ledning av musikdirektör
Nils Höglund inledde festligheterna med ett i lokalt som klimatiskt hän-
seende väl valt konsertprogram, under vilket publiken i täta leder bänkade
sig inom klosterkyrkans murar. Men där mäktiga valv, mot vilka respon-
soriernas ekon dött hän, bjudit skuggig svalka, där vällde nu ett obarm-
härtigt tropiskt solsken ned över parasollernas brokiga mångfald. Över
mässingsmusikens brakande fanfarer spände den underbart sommarblå
himmeln ett vidare och motståndskraftigare valv.
Så vidtogo de officiella talen, ack, så obligatoriska i all nationell
solennitet, för dagen exekverade dels av Väster-Närkes hembygdsförenings
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
