Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svea älv, av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svea älv
finska, ryska, estniska och lettiska landen. Kilsbergens sydvästra parti
bildade den tiden den sydligaste udden av den skandinaviska tvilling-
halvöns svenska del. Ty in över låglanden omkring Vänern sträckte
sig en bred och vitt förgrenad fjärd av Västerhavet, som genom örika
sund över den jämförelsevis låga höjdryggen mellan Skagernsänkan, Let-
älvsdalen och Möckeln i väster samt sjöräckan Toften, Stora Björken
och Ölen i öster stod i förbindelse med det öppna Närkeshavet. Men
samtidigt var Skåne landfast med Danmark och det tyska landet. Den
västeuropeiska kontinentens nordspets var icke Skagens udde på Jylland,
utan Billingen i Västergötland. Östersjön var liksom i vår tid ett inhav.
Men dess portar mot världshavet voro icke Bälten och Öresund utan
de sedermera torrlagda sunden över Mellansverige.
Redan i sina geografiska konturer var alltså Nordeuropa under det
forntidsskede, vi tänkt oss tillbaka till någonting helt annat än det
nuvarande. Men olikheten stannar ej vid kartbilden. Hela naturmiljön
var en annan. Ännu hade Skandinavien icke helt frigjorts från den sista
nordeuropeiska landisens grepp. Ännu lågo de nordliga delarna av vår
halvö höljda i is. Icke ens hela Svealand var vid denna tidpunkt fullt
isfritt, utan iskanten gick någonstädes genom det nordligaste Värm-
land, mellersta Dalarna och Hälsingland. Havet kring våra kuster var
ett ishav, vars strand styckevis utgjordes av landisen själv, och i vilket
djurformer trivdes, som man numera söker förgäves söder om Norges
nordkust. Arktiska tundror och videsnår täckte landet, här och där av-
brutna av tallskogsöar och björkdungar. Men varken de ädla lövträden
eller granen hade ännu infunnit sig.
I ytterligare ett avseende förelåg emellertid en olikhet mot nutiden.
Ännu i dag är vårt land statt i stigning i förhållande till havsytan. För
Närkes vidkommande kan denna nutida landhöjningshastighet ungefär-
ligt uppskattas till en knapp halvmeter på århundradet. Våra dagars
landhöjning är emellertid endast den svaga och avtonande efterklangen
till den stora upplyftning av jordskorpan, som vidtog inom hela Skandi-
navien, så snart ismassornas tryck lättade, och som så småningom givit
vårt land dess nuvarande höjdläge och våra kuster deras nuvarande
sträckning. För 10,000 år sedan var ”den svenska vallens höjning” mång-
dubbelt starkare än nu, i Närke sannolikt ungefär ett tiotal meter på
århundradet.
På grund härav undergick fördelningen mellan land och hav vid denna
tid en snabbt fortskridande omgestaltning. Så torrlades till följd av lan-
dets stigning i rask följd det ena efter det andra av de mellansvenska
105
14 Na
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
