Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svea älv, av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svea älv
Trollhättans fallhuvud låg ännu under ytan av den havsfjord, som, fyl-
lande den nuvarande Göta älvs dal, räckte ända upp till foten av Vargö-
fallen. Vänerns vattenyta hade, då avrinningen över Sveapassen upp-
hörde, hunnit stiga 4 meter över havsytan. På grund av fortsatt land-
höjning har Vänerns dåvarande strand vid Svea älvs mynning höjts
ungefär 33 meter över sjöns vattenyta, och sjön Skagern har avsnörts
från den ursprungliga ”Storvänern”.
Alla dessa bestämningar äro erhållna med hjälp av det tidsförband,
som pollenanalytiska undersökningar av havets, Storvänerns och Svea
älvs avlagringar fastställt. På samma väg har också Svea älvs tidsställ-
ning i förhållande till Ancylussjöns utvecklingsstadier kunnat utrönas.
Samma olikformiga landhöjning, som ställt Vänerns ursprungliga
strandnivå i sådan lutning, att den nu vid Svea älvs forna mynning lig-
ger mer än trettio meter högre än vid Vänerns utlopp, har naturligtvis
också gjort sig gällande inom det baltiska bäckenet. Också där har
höjningen varit större i norr än i söder. Men emedan Ancylussjöns
första avlopp, Svea älv, låg i en trakt med större höjningsintensitet än
områdena söderut, blev verkan den motsatta mot i Vänern, vars utlopp
ligger inom bäckenets minst höjda parti. Vänern runt — i Dalsland,
Värmland och Västergötland — täckte Storvänern ursprungligen vid-
sträckta områden, som genom den norrut allt starkare landhöjningen
lyftats över dess yta och blivit torrt land. Men inom Östersjöns söder
om Sveapassen belägna delar steg vattnet allteftersom utloppsstället lyftes;
och översvämningen blir alltmera omfattande, ju längre mot söder man
går. På Gotland har denna stigning av Ancylussjöns vatten länge varit
konstaterad. Den kulminerar där i de strandvallar, i samband med vilka
det Ancylusförande gruset förekommer. Vid dessa ”Ancylusgränsvallar”
vände strandförskjutningen, och vattnet drog sig åter tillbaka. Denna
vändpunkt motsvarar i tid så gott som exakt Svea älvs torrläggning.
Strandförskjutningens omkastningar från framryckning till återgång be-
rodde på att Östersjöns överstjälpning mot söder just då bragte vatten-
ytan i nivå med inloppen till de dalar, som de danska sunden vid denna
tid bildade. Där uppkom då Ancylussjöns andra utlopp, och därmed var
Östersjöns vridningsaxel flyttad från Sveapasset till bäckenets södra parti.
I och med detta blev landhöjningens inverkan densamma som i Väner-
bäckenet, d. v. s. torrläggning överallt där landhöjningen var starkare
än vid det nya utloppet. Så var förhållandet på Gotland och i ännu
högre grad vid Svea älv. Därför sjönk Ancylussjöns vattenyta under
Sveapassens trösklar, och Svea älvs saga var all.
IS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
