Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrfallsäng i Hallsbergs socken, av Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hernfallbang i Hallsbergs socken
av en ursprunglig, delvis öppen, delvis sluten löväng på kalkgrund med
dess yppiga örtvegetation, ej blott bestånd av ädla lövträd, det har icke
uppnåtts genom avsättandet av Garphytte nationalpark. I själva verket
framgår genom uppräknandet i artikeln av arter inom ängsfloran i par-
ken, att denna aldrig varit särskilt rik. En hel del arter, vilka ännu äro
karakteristiska för ängsresterna på kalkbotten nedom Kilsbergen åt öster,
t. ex. Iundzymbel (Epipactis latifolia), skogsstarr (Carex silvatica), lung-
ört (Pulmonaria officinalis), saknades redan vid tiden för fridlysningen.
Ett par arter av märkligare slag omnämnas emellertid i uppsatsen, näm-
ligen ängsskära (Serratula tinctoria) och tulkört (Cynanchum vincetoxi-
cum), och hade dessa verkligen funnits inom området, skulle redan detta
varit en anledning att fridlysa detsamma. Men uppgiften måste vara ett
misstag. Serratula tinctoria finnes visserligen i provinsens östligaste del
men har säkerligen aldrig förekommit vid Svenshyttan, och Cynanchum
vincetoxicum har överhuvud icke kunnat påvisas inom Närke.
Genom Erik Asplunds avhandling ”Floran inom Garphytte national-
park” (K. Svenska Vetenskapsakademiens skrifter i naturskyddsärenden.
N:r 4 [Stockholm 1925]) har kännedomen om nationalparkens flora fått
en säkerligen fullständig komplettering. Flera arter av större intresse
ha därvid tillkommit, men författaren uttalar dock, att ”den blomster-
prakt, som Lönnberg omtalar, är högst betydligt reducerad, även om
antalet arter ej torde ha undergått någon nämnvärd minskning”.
Herrfallsäng, ehuru med sina 15 hektar avsevärt mindre än Garphytte
med sina 109, kan sätta upp en hel del företräden framför den sist-
nämnda. Området är en skarpt begränsad löväng på kalkbotten och
rymmer dels öppen torr löväng, dels mera slutna delar samt en tätvuxen
lund. Synnerligen vackra ädla lövträd samt lummiga hasselbuskar stå
såväl alldeles fritt i den öppna ängen som i de slutna partierna. Ört-
vegetationen är avgjort rikare än i Garphytte nationalpark och hyser ett
mycket större antal mer eller mindre sällsynta kalkälskande växter, ehuru
tyvärr också här åtskilliga som utmärka kalkängarna i västra Närke sak-
nas. Slutligen har Herrfallsäng visserligen alla år varit utsatt för betning,
men någon avverkning, med undantag för en del enstaka träd, synes
aldrig hava förekommit i ängen.
Herrfallsäng är belägen i Hallsbergs sockens västra del vid landsvägen
någon kvarts mil öster om kyrkan.
För att få se ängen i dess mest inbjudande skick, bör man taga sig in
i densamma från västra sidan, utanför vilken en liten arrendegård, röd
med vita knutar, är belägen. Ängen är här en typisk torräng, som
NY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
