Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När sjön steg i markerna, av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
meligen stora och nog tunga. Dessa slipade han, och spikade med de
räta ändarna fast på en trehörnig brädlapp, så at deras bakar vettade
åt hvarandra och betten eller äggen utåt, varandes inemot en famn imel-
lan deras uddar. Detta verktyg kallade han skär-knif. I det tredje
börnet af brädet fäste han ett rep. Han tog så sin Son med sig, och rodde
utföre så långt som å-bottnen var fri för sten. Der släppte han ned
skär-knifven på åbottnen, rodde derifrån så långt repet räkte och åen
var rät, slog då ned en stör, vid vilken den ene hölt knarren fast, medan
den andre drog skär-knifven med repet, fortsättandes på detta sättet sit
arbete hvar gång så långt de hunno. Det var ett nöje at se, huru vatnet
hastade sig til den renskurna ådran, och huru brått det hade, at fara
sin väg. Sokneboerne fingo sedan bärga sit hö med beqvämlighet, och
betalte honom hederligen för omaket. Detta skedde icke långt från året
12056
Sedan man ännu under 1700-talet inskränkt sig till mer eller mindre
omfattande ”strömrensningar”, togo under 1800-talet tankarna form för
större företag. Också här blev det godsägarna, som gingo i spetsen,
och framför allt torde den insats vara epokgörande, som kom från fri-
herre Nils Silfverschiöld, vid århundradets början innehavare av Säby-
lunds fideikommiss. Det var framför allt denne man, som lyckades väcka
de övriga jordägarnas intresse för företag av större mått och med mera
varaktigt resultat. Men det dröjde ännu åtskilligt in på andra hälften
av 1800-talet, innan alla drömmar och planer började bli verklighet.
Sänkningen av Kvismaresjöarna och av Mosjön, de båda vidlyftigas’e hit-
börande företagen, vid vilka särskilt en annan närkisk godsägare, fri-
herre Nils Gabriel Djurklou, inlade stora förtjänster, har det icke här
varit avsikten att skildra. Det må endast påpekas, hur naturligt de vuxit
fram ur den föregående utvecklingen med dess ständiga påminnelser om
osäkerhet i bondens näringsfång och beroende av naturens nycker. Att
sjösänkningsföretagen mången gång gjorde gammal äng till åker, rubbar
icke denna synpunkt, främst av den anledningen, att hela foderfångsten
icke samtidigt lades om, så att man nu började så det gräs, man förut
endast samlat från ängen.
136
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
