Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Tivedsmonument, av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ftt Tivedsmonument
riskt dokument, vilket fixerar bostadsstandarden för de mera bemedlade
närkesbönderna vid 1600-talets slut, har Kullängsstugan sitt största in-
tresse. Av vikt är också att fasthålla, att inga specifikt västsvenska
drag finnas i huset, möjligen med bortseende från taket. Det är den
central- och östsvenska parstugan på ett relativt utvecklat stadium, som
vi i stället ha att göra med. Det, som dragit eftervärldens uppmärk-
samhet dit, synes dock icke vara detta utan sådana yttre ting, som timrets
väldiga grovhet och den urkraft, man trott sig kunna utläsa hos den
man och den tid, som byggt det. Sannolikt är det dessa egenheter, som
gjort, att huset bevarats till nutiden. En hel sägencykel har uppväxt
om stugan och dess byggare, den s. k. ”Kullängsgubben”. Dessa tradi-
tioner ha på ett förtjänstfullt sätt framdragits av kyrkoherde Karl Bäck-
gren (Norra Vätternbygdens tidskrift 1926). I mantalslängderna och
jordeböckerna får man endast veta, att under det torp, som 1556 kalla-
des Sigredatorp och då beräknades till fem öres land, och som ännu 1825
kallades Sigridstorp och då var ett halvt kronohemman, men vilket på
1800-talet fått namnet Donafors, funnits åtminstone redan 1643 ett torp-
ställe, vars namn Kullängen upptages från omkring 1685. Sistnämnda
år bodde på detta torp en bonde Niels, som 1688 benämnes Niels Sågare
och som ännu upptages som innehavare 1715, men vilken enligt kyrkoböc-
kerna avled 85-årig anno 1725. Titeln sågare, som visar, att han syss-
lade med skogsavverkning, förklarar kanske timmerdimensionerna och
andra egenheter. Som en sådan måste man för övrigt räkna en kvar-
stående hörnstolpe från en riven uthusbyggnad, vilken står nedgrävd i
jorden och har sådana urtagna rännor och hål, som brukas vid skiftes-
verk. Jordfasta husstolpar av denna art äro nämligen annars okända i
Mellansverige.
Vi kunna här bortse från, vad man för övrigt vet om torpets utrustning
med uthus och jord. En lantmäterikarta 1698 ger oss emellertid en bild
av ställets belägenhet och marker. Stugan med en flygelbod ligger till
höger och ladugårdshusen till vänster. Åkern var splittrad i fyra gärden.
Denna areal nyttjades till hälften vartannat år, så att 31,000 kvadrat-
alnar brukades ena året och 20,960 kvadratalnar det andra. I övrigt bestod
marken av plöjd och oplöjd äng samt av gran- och furuskog och en
mosse med albuskar. Torpet var sålunda till omfång och art som en ej
alltför liten bondgård. Det var dess karaktär av arrendejord och nybygge,
som motiverar benämningen torp. Om således Kullängen icke varit ett
torp i den bemärkelse, vi nu taga ordet, har det knappast heller varit
en stor bondgård. En av de närmaste innehavarna efter Niels Sågare var
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
