Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försök till försvar för villa, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hörsöktillöbffprse ar ÖR OcA
legendarisk, men jag tycker mig se de där pojkarna, undersätsiga, breda,
trygga, med fräkniga, godmodigt grinande ansikten komma klabbande en
sommardag vid Täby vägskäl, yxan på axeln och sågen under armen. Så
byggde de något litet hus, och de byggde större och de byggde bland annat
just Fågelsång. Till sist byggde de halva stan eller åtminstone fjärde-
delen. Yxa och såg, ordförandeklubbor och aktiestockar, kista och skovel,
punkt och slut.
Jovisst är envishet bra, särskilt den nyktra.
Ibland tyckes det mig, att Örebro liknar en belägrad stad; den mäktiga,
envisa lantmannahären omger den på alla håll. Genom alla tullar rycka
stadigt små grupper av unga män med yxa och såg, hammare, mejsel och
allehanda vapen. Det ser inte särdeles krigiskt ut, men de gamla borgar-
släktena få i alla fall maka åt sig, giva makten och myndigheten åt in-
komlingarna, som knappt hunnit göra sitt dagsverk och resa sitt hus och
slå sig till ro, förrän nya inkomlingar kräva plats och verk och myndighet
i denna ständigt erövrade stad. Forna tiders sommarnöjen kunde liknas
vid små utfall av de belägrade, försök att för ärans skull och nöjets visa
att stadsbon också kunde göra erövringar på landsbygden, om ock i
miniatyr. Man kunde bli bonde, man kunde ha häst och ko och gris
och höns, man hade sina köksträdgårdar och man var tre månader en
naturkunnig man med hum om gödsel och dikning och lite av varje.
En lek-sakkunskap, må vara, men i alla fall nyttig för stadsbosjälens
sunda jämvikt. Kanske är det numera förbi, kanske söker man nu sin
jämvikt vid mondäna badorter eller i Rom eller Kairo.
Onekligen är det schangtilare.
Men den, som en gång varit en kombinerad rännstens- och sommarnöjs-
unge, ska i all sin dar aldrig glömma den dagen då han ”flyttade på
landet” och blev en liten gränsriddare och upptäcktsresande på tre må-
nader och tre mil. Återvände till stadens hank och stör med en massa
kunskaper, som måhända aldrig skulle få någon betydelse ”utvärtes”.
Men invärtes kanske.
Sommaren 1930.
189
> a me
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
