Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försök till försvar för villa, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENE
—-
Risebergaboken
anstränga sig. Det lönar sig inte. Och det verkar inte uppfostrande.
Man kan uppfostras blott av det man älskar. Samt av björkriset, som
verkligen är uppfostrande utan att förefalla älskvärt.
När jag nu i tankarna sitter i den skuggsvala salen på Fågelsång och
ser ut mot den guldbrunt glänsande vägen, ser jag en hel del gott folk
och landsmän. Först och främst de små smulironflickorna från Mosjön,
vanligen två och två, en om cirka tolv och en om cirka sju år, randigt
klädda, med halmhattar över halmgult hår, brunbrända, barbenta och
med mors finaste knix i knäna. Vidare blåbärspojkar från Vittvångs-
eller Vintrosaskogarna, små seniga baddare, ytterst väluppfostrade så
länge någon såg dem, hälsande genom en bock och ett stadigt tag i luggen,
eftersom mössan var full av blåbär, vidare svampgummorna, som talade
så lent, och väv-och-band-gummorna, som talade så förståndigt, och kors-
näbbskarlarna, som förutsade framtiden, och en galen gumma, som ville
lära farmor ”Kronprinsens vals” och hart när strypt henne, och rått-
fällsgubbar och träskedspojkar och mystiska ynglingar med kramlådor,
ynglingar som regelbundet kommo direkt från ”cellen”, enligt Löthgrens
fasta övertygelse och slutligen de kära luffarna, med blod på händerna
och mord på samvetet och pPositivhalare från främmande land — allt
det där, som en nutida närkespojke måste betala dyrt för att se på bio,
hade jag gratis. Och de magnifikaste sinnesrörelser. uppfordran till hjälte-
mod och förkrossande nederlag i krukans skymfliga tecken.
Ibland kommo bönder körande och avlassade fågel och andra matvaror,
ibland kommo druckna bönder. Skulle envishet verkligen vara en dygd av
hetydelse, så må jag säga, att dryckenskap stärker karaktären — ty vem
kan vara envisare än en drucken man från Hallsberg? Han kom körande
i en kärra på vår väg, som var återvändsgränd med villan i bakgrunden.
”Ur vägen”, sa den gode bonden till villan, ”ur vägen, jag ska till Halls-
DIR JAN SA vh mon kör ni genom vår sal, så kommer ni till polis-
finkan i Örebro.” — ”Det gör det samma”, sa karn, ”för jag ska till
Hallsberg.” Vem vet hur det hade gått, om inte en stark man, Petersén
på Sälven, måg till apotekar Borg, tagit den lilla hästen under armen
och snurrat kärran runt. ”Var så god”, sa Sälven, ”nu ha vi makat undan
buset, så nu är det bara att köra rakt frams« dulack och heder, ska
aldrig glömmas”, sa bonden, ty närkingen saknar ingalunda levnadsvett.
om han bara blir hövligt bemött.
Ack, mina kära närkingar, jag tror verkligen att er kardinala egen-
skap är envishet på gott och ont. Jag minns två bondpojkar, som komnio
till stan med ”en yxa och en såg”. Den enkla utrustningen är kanske
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
