Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saxon och Närke, av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ar
Risebergaboken
lyser det igenom, hur hon stått honom bi under onda och goda tider och
hur hon, allt intill dess rikedomen kom med ”Såningsmannen”, varit den
ledande kraften på de Saxonska tidningarnas expedition.
Men de kroppsliga krafterna svarade ej mot villigheten och vilje-
styrkan. År 1893 drabbades hon av ett svårt njurlidande. En vän rådde
henne då att försöka med vegetarisk diet, och hon blev frisk genom att
följa rådet. Naturligen blev hon en entusiastisk vegetarian, och hennes
förste lärjunge blev — hennes man.
Om sedan den mångfrestande redaktören vunnit ryktbarhet som den
store ”gräsätaren” framför alla andra, bör det ej förglömmas att ”Fru
Saxons kokbok” gett det praktiska underlaget åt den vegetariska propa-
gandan och att hennes förträffliga kokkonst väl främst bär förtjäns’!en
av att hennes gemål kan med obestridlig rätt peka på sig själv som
ett vittnesbörd om vegetarismens välsignelse!
”Vilken köttätare kan vid sjultio år springa i trapporna lika ledigt
som jag?”
Efter dessa strövlåg fram genom tiderna för att lära känna upprinnel-
sen till den vuxne mannens kamp-program, låt oss återvända till bond-
pojken från Gällersta, som vid elva års ålder beslöt sig för att bli tid-
ningsman.
Hans första steg mot det hägrande målet var att ta anställning i en
diversehandel. Det strängt pietistiska hemmet hade ej bjudit på annan
lektyr än en handfull uppbyggelseskrifter, och den vetgirige pojken njöt
i den nya omgivningen ofantligt av tillgången till Nerikes Allehanda och
annan Pprofanlitteratur. En vinter (1879—380) vid länets folkhögskola
under ledning av den frisinnade Gunnar Norlander betecknar han som
sin lyckligaste ungdomstid.
Saxon tjänade sina lärlingsår som journalist 1880—81 på tidningen
Nerike, men bands i början av 1881 vid Arboga-posten och blev inom
kort redaktör för Arboga Tidning.
Det var här i Arboga som den unge radikalen begynte sitt världs-
förbättrarskap, som godtemplare, som skapare av en liten föreläsnings-
förening och som sekreterare i missionsföreningen för förnuftstro.
Under Arbogaåren gjorde han i huvudstaden två bekantskaper, som
blevo av grundläggande betydelse för hans framtida karriär: Albert Bon-
nier, som förlade hans första böcker och alltid, ej minst i svåra tider,
visade honom en minnesgod välvilja, samt Rudolf Wall, Dagens Nyheters
elegante och inflytelserike redaktör.
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
