Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saxon och Närke, av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ER
Risebergaboken
fick här uppleva stadens katastrofala brand den 25 juni 1888. Då elden
förtärde hans tryckeri, flöt en grå massa ut i rännstenen, och en spefågel
anmärkte att ”det är Saxons flytande stil”.
Den lille lättrörlige redaktören skaffade sig telegrafiskt löfte av en
kollega och vän i Gävle att få tills vidare trycka sin tidning där, och
två dar efter olyckan presenterades han i den sydnorrländska staden
som ”skald och brandskadad redaktör”.
Efter en episod som redaktionssekreterare i ”Arbetet”, ett rätt dis-
harmoniskt samarbete med Axel Danielsson, kom Saxon 1891 tillbaka till
sitt olycksödes stad, Östersund, denna gång som ägare och redaktör av
Jämtlands Allehanda, sedermera Jämtlands Tidning. Det blev en bitter
kamp mot den välbefästa klick, som leddes av hans gamla antagonist V.
Hugo Wickström. Striden mot honom fördes med alla medel, och i början
av år 1904 ansåg han sig bäst gagna de idéer, för vilka han kämpat,
genom att lämna sin tidning i andra händer.
Han flyttade nu till huvudstaden och startade veckotidningen ”Sånings-
mannen”. De tre första åren voro synnerligen kritiska, men småningom
vände sig lyckan. Den sällsamma tidskriften fann sin stora och trofasta
publik bland de små i landet, och Såningsmannen är numera en av den
svenska tidningspressens stora publiksuccéer, samtidigt som dess grå-
nade ägare och huvudredaktör numera är en rik man. I ett nybyggt
affärspalats vid Sveavägen inrymmes nu familjebolaget Saxon-Lindströms
(Saxon med son och två bröder) mångskiftande tidskrifts- och förlags-
verksamhet.
Den fattige bondpojken från Gällersta, som genom flit och fyndighet
under senare delen av sin tidningsmannabana blev en rik man, kämpade
allt från början för en folklig radikalism, som, förutom hans stora
slagnummer vegetarismen, tog sig uttryck i ett energiskt arbete för freds-
arbete och nystavning, folknykterhet och undertryckande av tobaksbru-
ket. Det är emellertid påfallande att Saxon ständigt förblivit reser-
verad gent emot yrkespolitikerna, och därför i trots av sin radikalism
aldrig engagerat sig i partipolitiken. Den unge Arbogaredaktörens radi-
kala läggning tog sig understundom rätt groteska former: Konung Oscar
titulerades statschefen Oscar Bernadotte och hans söner major Gustav
Bernadotte, kapten Carl Bernadotte och fanjunkare Eugen Bernadotte,
allt efter de militära grader, som de kungliga prinsarna hade på den tiden.
Men i den mån som kungahusets inställning mot samtiden blivit mer
demokratisk och den gamle rabulistens stridshåg mildrats, blev Saxon
194
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
