Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saxon och Närke, av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saxon och Närke
villigare att möta kungligheterna med all den reverens, som statsskick
och tradition tillerkänna dem. När den gamle redaktören den 15 mars
detta år vid Skogaholmsgårdens grundläggning på Skansen i ett utom-
ordentligt lyckligt funnet anförande talade å hembygdens , vägnar och
hyllade Närkeshertigen med uttrycket att ”helylle är helylle”, frambar
han en inspirerad tribut åt vår kungafamiljs mångsidiga kulturella kvali-
fikationer.
Saxon och druvan.
Teckning av Jac., tillhörig red. J. L. Saxon.
Det är ju helt naturligt att en journalist med Saxons märkliga vita-
litet skulle komma i beröring med en mängd intressanta personligheter
representerande vitt skilda faser av det senaste halvseklets svenska kultur-
utveckling. Ur detta brokiga och nöjsamma porträttgalleri väljer jag
tämligen på måfå namnen: Anton Nyström, Jörgen, Anna Wahlenberg,
Sofia Gumelius, Gustaf af Geijerstam, Sigurd, K. P. Arnoldson, sko-
makaregesällen F. V. Thorsson, skräddare Palm, Ida Gawell, Gustaf F.
Steffen, Kabbarp, Carl Lindhagen, A. T. Gellerstedt, Ernst Beckman,
Sven Scholander, O. E. Lindberg samt till sist ett exotiskt nummer —
Peter Krapotkin.
En av Saxons intressantaste bekantskaper var Adolf Hedin. Det var
den av sjukdom och ålder brutne gubben, som han kom att stå nära:
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
