Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomsstaden, av Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UN GE DO M SISHE AT DIEN
Av ANNA LENAH ELGSTRÖM
n familj, som stiger av tåget, och framför den en främmande stad,
ES den skall göra till sin hemvist — vilket äventyr av mod, fintlighet
och anpassningsförmåga är icke med de orden beskrivet? Där står den
lilla skaran av främlingar med sina väskor och kappsäckar bredvid sig
och bakom sig en järnvägsvagn med ”flyttsaker”. De flyttsakerna ha
för bara någon vecka sedan varit ett hem och om några veckor skola de
åter bli ett. Men innan de så att säga kristalliserat sig kring en ny
kärna, är allt kaos. Familjen bor på pensionat hos en fru Johansson,
änka efter en frikyrklig skohandlare, som på det sättet blir stadens första
ansikte. Ett långdraget, gulblekt ansikte, präglat av livligt men kroniskt
ogillande intresse för nästan — ett par kilande råttögon, vilka liksom
borra sig in under golven i stadens alla ståndspersoners hus och på det
sättet visa denna stad för främlingarna nedifrån uppåt. Men än så länge
höra de knappast på henne. Modern är borta i den nya våningen dagen
i ända, övervakande hantverkarna där. Fadern försvinner ännu tidigare
på morgonen till sitt kontor, där han för första gången är ”sin egen”,
som det heter. Det är de två, som skola verkställa anpassningen — fram-
för dem reser sig stadens färdiga och dock i ständigt växande inbegripna
komplex likt ett citadell, i vars murar de måste foga in sig och de
sina. Äro de mäktiga detta — inga fyrkantiga stenar till runda hål?
Deras lycka eller olycka, framtidens oupprullade band ligger framför de-
ras fötter såsom ett nystan. Varje deras minsta rörelse kan nu sätta bollen
i rullning, en lavin, vars slut ingen vet. De bägge fullvuxnas ansikten
äro murar, bakom vilka de i en spänning, som ofta är ångest, speja ut
i den nya världen och söka avläsa framtidens tecken i de mötan-
des ansikten. För barnen finns bara spänningen — ångesten har livet
icke hunnit ympa in på dem. Staden ligger ännu framför dem liksom ritad
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
