Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomsstaden, av Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
ställande sätt, fyllde en tid mina vakna timmar med ljus optimism. Som
kronan på verket kom sedan upptäckten av H. G. Wells” böcker. Det
var som om han varit nyckeln, vilken äntligen passat i låset, de andra
sociala reformförfattarnas böcker låtit mig hitta. Han öppnade en dörr
— i en bländande blixt såg jag därute i vidderna en enda stor gemen-
samhet av samverkande krafter, strävande mot en framtid, vari arbete
inte längre skulle vara nödtvång och olycka utan en stor lycka!
I fråga om de böcker, vilka gjort ett sådant starkt intryck på en, min-
nes man ju sedan för hela livet varje den minsta detalj och det inte
blott när det gäller deras utseende utan t. o. m. omgivningen, vädret
och stämningen under de dagar, läsningen varat. Det var under en Hin-
dersmässa, jag först fick tag i Wells. Staden var full av folk, ty det
hade varit en ovanligt god skörd det året. Grosshandlare och järnex-
portörer kommo i abonnerade järnvägsvagnar ända från Stockholm — ty
Bergshanteringens vänner hade sammankomst under mässan — och från
alla traktens bruk, ända från Kopparbergs län och Värmland anlände pa-
tronerna. Med allt det gällande folket följde sedan den vanliga trossen av
hästhandlare från Norge, tattare, som sålde leksaker, pälshandlare från
Malung och gummor, som bakade våfflor. På torget framför det råd-
hus, om vilket Karl XV en gång sagt, att det var för fint för staden,
stodo marknadsstånden i långa rader. Men ändå nådde de ned till den
gamla pittoreska Köpmangatan och dess angränsande små tvärgator. Det
var ett festligt brus av färg och rörelse, en den närkingska bondeandans
värdiga fest, präglad av högtidlig ståt och betänksam glättighet. Hela
Storgatan var full av bergslags- och närkesbönder, värdiga och fåordiga
som vanligt men en smula blidare och mera livade sedan de fått ett par
kaskar i mössan. Bredvid eller oftare bakom dem vandrade deras breda
hustrur eller högväxta döttrar, ståtliga i sina nya silkesschaletter och av
sina manfolk begåvade med alnslånga papperskarameller, vilka de gingo
och viftade med, så att hela staden ljungade av rött-gult-blått och guld.
Jag minns, hur jag gick bland dem och gladde mig åt ståten och belå-
tenheten. Jag var icke längre ensam, staden var icke längre blott den
historiska romantikens sagoslott, kring vilken nutidens boningar och män-
niskor skymtat som i en grå dimma, försjunken i sin egen tråkighets för-
trollade dröm. Med Wells” världskänsla het i barmen kände jag staden
och mig själv oupplösligt förenade, en del av den dröm, som hela
världen drömde — framtidsdrömmen om arbete och arbetslycka åt alla
människosläktets kamrater. Jag har drömt den drömmen många gånger
sedan på många olika platser i världen. Men det var utanför Elgers
204
|
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
