Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Närkespojken som globetrotter, av John Nerén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
att läsa om. Men jag bedrev ett slags obstruktion i alla fall, ty jag
läste ytterligt sakta och lade tonvikt på varje ord.
FÄntligen oo han. sc jag. reg
”Hör du, läs nu årntlitt för annars skall du få se, vad Anderssons
knytnävar duger till.”
Nu förstod jag, att det var ord och inga visor, och läste högt och
ordentligt: ”...sålt mitt skinn och mönstrat ombord på skonaren
ZeUSEE
”Va sade du att skotan hette?” Här avbröt Andersson mig plötsligt.
”Zeus förståss”, svarade jag och uttalade givetvis ordet fortfarande som
Sävvs.
”För det första är dä inte förståss, och för det andra heter hon inte
Sävvs.”
”Vad heter hon då?”, sade jag, troligen med ett grin. Men grinet ”fast-
nade” nog i samma ögonblick, ty de gnistrande ögonen sköto blixtar.
”Du har varit ombord i åtta dagar snart och vet int än va skotan heter.”
TMA love”
FTällö käft
Jag vågade inte ens knysta, ännu mindre le, men jag tror att jag rod-
nade av ilska, när Andersson helt lugnt sade:
”Ja, do gör rätt i att skämmas. Do bord väl perkele anamma veta, att
Z..e..u..s säger Seuss i alla fall å int Sävvs!”
Det var under inbördeskriget i Syd-Brasilien år 1893. En dag kommo
jag och ett dussin kamrater från ett par svenska fartyg promenerande
på Pelotas knaggliga gator. Jag gick först, och just som jag kom fram
lill ett hörn, såg jag några små rökmoln, och då jag visste, vad de
betydde, kastade jag mig med all kraft och med utbredda händer mot
mina närmaste kamrater. Resultatet blev, att de icke blott mer eller
mindre förlorade fotfästet, utan att hela klungan låg i en röra på gatan.
Att smutsa ner en sjömans landgångsrigg innan han supit sig full
och själv ”grisat ned” den, är ett brott, och många händer höjdes för
att ge mig ett kok stryk. Jag hade nog fått det, om icke en kamrat
kommit mig till hjälp, ty ingen ville lyssna på min förklaring. Men
Charlie var lång och stark, och därför fick han till sist ordet.
”John har räddat oss alla”, sade långa Charlie, en grov göteborgare,
och kramade min näve, så att det rent av gjorde ont. ”Såg ni inte,
huru kulorna slogo in i muren här bredvid?”
För att komma till vårt mål, Carolinas bar, måste vi över den gala,
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
